Snöutsikt

Utsikt och utsikt. Jag vill bara visa att det fortfarande är vinter hos mig. När jag står i hallen på andra våningen och glor ut genom fönstret ser jag detta.

Läser den ena krokusrapporten efter den andra.
Snödroppebilder och blåsippsfoton presenteras överallt.
Är jag avundsjuk, tro?

Ja.

Is på sjön

Isen ligger kvar på sjön men nästan all snö är borta.
Så ser det sannerligen inte ut i min trädgård.
Där är det fortfarande eländigt mycket snö.

Det är då för tjatigt med vinter tycker jag. Vitt och kallt. Vitt och kallt.
Nu har jag fått nog.

Fram för spirande fröer. Fram för grönska. Mycket grönska.

Den som gillar islagda sjöar kan klicka på bilden. Tryck hårt förresten. Då kanske isen krasar sönder och våren infinner sig.

Oväntat möte

Stannar till vid sjön. Solen har gått upp och isen täcker sjön. Det är alldeles lugnt och stilla. Jag går över vägen och ner mot sjön. Tar några bilder, andas in den kyliga morgonluften och går tillbaka.

En stor rackarns bil kommer ut från en pytteliten skogsväg. Den tvärstannar, dörren öppnas och en kvinna kastar sig ut. Jag hör att hon hojtar till.

Jäklars, tänker jag. Här är det nån som behöver hjälp.
Hör att hon ropar mitt namn!

Det är en gammal arbetskamrat. Vi har inte setts sen jag bytte jobb för några år sen.
Otroligt. Och roligt.
Jag fick ta en bild på henne och lägga ut på bloggen.

Bilden jag tog på sjön kommer i morgon.

Presentcheckar

Ser ni nån som handlar med presentcheckar från Pyttföretaget så kan det vara jag.
Jajamensan. Idag låg ett brev i lådan. Stenuslingen var analyserad och hade troligen kommit med löken eller grönsakerna.

En hoper presentcheckar till ett värde av 200 kronor fick jag.
Förträffligt.

Nu lämnar jag pytthistorien bakom mig!

Chiliplantorna på fönsterbänken har grott. Bara lite - men ändå.

Längtan efter pyttipanna

Ja ja. Det är väl att ta i att den längtan är så väldigt stor. Men jag tycker att jag borde höra av Pyttdamen nu. Ett uppmuntrande brev med presentcheck kan gott ligga i blanka brevlådan när jag kommer hem.

Skickade stenen och den urklippta plastlappen med produktionskoden på i torsdags.
Tycker inte om att det går så trögt.

Många stegräknare

Chefen är sannerligen ingen slavdrivare utan en omtänksam typ. Här har hennes beställning kommit. Den låg inne på kontoret. Stegräknare åt folket!

Jag sliter först ut den jag fick av dottern - sen häktar jag på mig en av dessa.

Köpte nya skor igår, förresten.

Uppdaterat:
Skorna jag kasserade hade jag använt länge. Tro inte att jag är så jämrans duktig att jag nöter ut skor på ett par månader. Åh nej. Rätt ska var rätt!

Tidningsanka

Läste nyss kvällstidningarnas nätupplagor. Gör detsamma antingen man väljer Sexpressen eller Aftonblodet - mycket strunt står det. Nåväl - i marginalen läste jag "Ät vitlök och du får hångla mera".
Låter det troligt?

Bifogar en bild jag genast tog på resterna av den egenodlade vitlöksflätan. Den hänger i köket på kokboksbokhyllan.

Har den varit hångelbefrämjande?
Det har jag inte märkt.

Så mycket dumheter det skrivs i tidningarna.
Kära nån. Hälften vore nog.

Stegräknartävlingen

Vann stegräknartävlingen som Anna på bloggen Minigrisen utlyste. Det var ett roligt initiativ.
Ett pris ställde hon också upp och när jag kom hem låg det en stor, fin bok i brevlådan. Så generöst!
Stort tack, Anna!

Jag fortsätter att knata runt. Stegräknaren och jag är oskiljaktiga.

Hemma

Vad skönt att komma hem efter några dagars kurs. Ta på sig de vanliga gamla nötta kläderna. Prata lite med husbonden. Brygga på lite starkt kaffe. Slå på datorn. Läsa favoritbloggar.
Borta bra men hemma bäst.
Så är det. Även om snön inte försvann under helgen.

Pausbild

Kommer att vara mycket upptagen från och med fredag lunch till söndag kväll. Inget gluttande på andras bloggar kommer att hinnas med. Inget skrivande på min egen heller.
Jag är säker på att jag kommer att lida av bloggabstinens.

Trevlig helg!

Beställning

Idag ska vi göra vår gemensamma fröbeställning på jobbet. När det är klart går jag över gatan och postar två brev. Fröbeställningen och klagobrevet till Pyttdamen. Brevet är laddat med såväl stenen som koden från påsen.
Sen är det bara att vänta.
Får nog jobba lite under tiden, om jag tänker efter...

Bilden tog jag i höstas efter slutskörden i växthuset.

Vårtecken?

Snön ligger fortfarande alldeles för djup. Dagens solsken har inte ätit sig in särskilt mycket på den. Knappt någon dagsmeja att tala om alls.
Men jag såg på eftermiddagen, när jag gick ut, att något rörde sig nära snön. Något skuggliknande som fladdrade till.
En mygga!!
En sekund kändes det som ett vårtecken. Sen kom jag på att det finns vintermyggor också.

Vad är 15 minutes of fame mot 1 sekund av vår?

Flygpost?

Pyttipannadamens brev kom idag. Mot alla odds. Enligt samtalet igår skulle hon inte hinna posta det.
Men se det låg i min blanka brevlåda på eftermiddagen. Poststämplat igår så det rör sig om det andra brevet. Det första har ännu inte anlänt.

Somliga brev tar snigeln hand om, andra får vingar...

Praktisk omplantering

Brukar alltid plantera om krukväxterna i vecka 8. Det är inget magiskt med det utan mera en påminnelse till mig själv. Mycket bestyr på våren kan få göromål att liksom bara bli bortglömda.

Den som är rädd för lort/smuts/skräp/jord inomhus får sluta läsa tvärt! Den som inte är så lättstörd kanske kan få ett tips.
Jag tänker nämligen berätta hur jag planterar om mina blommor.

Jag håller till på köksgolvet. Allt står redo där. En hink finns som jag tömmer gammal jord i. När den bli full får jag leta rätt på papperskassar. Sen öppnar jag den stora jordpåsen och öser direkt ur den. Det blir rätt mycket jordspill på golvet. Väldigt mycket, till och med.

Katterna har jag slängt ut - finge de se jord över hela köksgolvet tror de väl att jag tagit in in en Luxustoalett åt dem.

Men det retar mig en smula att jag torkade golvet bara för två dagar sen.
Nu är de dubbeltorkade.

Koll i växthuset

Gick genom snön ut till växthuset, öppnade dörren och gick in. Skulle bara känna hur frusen jorden är därinne. Använde en mindre stör och petade lite lätt i ytan med den. Det verkade fruset.
Ville känna hur pass djupt tjälen gick. Tog ett redigt tag och slog ner stören i jorden så hårt jag orkade.

Jösses!!

Jag höll på att flyga efter ner i hålet.

Tjälen har gått ur jorden inne i växthuset.
Tjohoo! Nu börjar snart säsongen!

Pyttdramat går vidare

Alldeles nyss ringde Pyttdamen.

Hon har väl öppnat sin mailbox och läst min finstämda inlaga till fabriken. Hon bedyrar att ett förfrankerat brev skickats till mig redan förra veckan. Kunde inte begripa vart det tagit vägen.
Idag går det iväg ännu ett med posten.

Hoppas att hon inte fäster det på samma snigel som förra gången...

Uppdaterat

På eftermiddagen ringde Pyttdamen på nytt för att varsko mig om att hon inte fått iväg brevet.
Onsdag är dagen då det förfrankerade Pyttbrevet skall anlända. Det är det senaste budet.

Tror att det hade varit bäst om jag bara fått en adress och själv skickat iväg stenbiten och koden. Då hade historien varit slut nu. Tror jag...

Vandring längs skogsvägen

Solsken och ljumma vindar. De ömma fötterna tryckte jag ner i min präktiga fiskestövlar och vandrade iväg längs skogsvägen som går utanför vårt hus.

Bilden tog jag för att visa hur pass mycket snö vi har kvar. Så här ser det ut ungefär 150 -200 meter från huset. En liten del av skogen har huggits ner just här. Bilden är tagen mot norr.

Sa jag skogsbygd förresten...

Ett lite udda inlägg

Stegräknare och torkning av köksgolv hör ihop. Jag kände inte till den kopplingen förut.

Som jag berättat tidigare går jag rätt mycket och är ständigt ihopknäppt med en stegräknare. Det är en underbar apparat - morot och piska på samma gång.

Fötterna har tagit lite stryk och skulle blidkas med ett fotbad ikväll. Inte vilket blaskande som helst utan ett riktigt fotspa. Jajamen. Jag är ägare till ett fotbad som kan ställas in med vibrationer, värme och bubblor. Lyxigt värre.

En fotspecialist jag känner säger att grönsåpa är osvikligt i vattnet. Gör susen för fossingarna. Fram med såpflaskan och i med en rejäl slatt. Inget snålt och ynkligt småskvättande utan riktigt mycket såpa. Hett vatten också förstås.

I med fötterna. Tryckte igång extraallt - värme, skakningar och bubblor. Ska det vara så ska det.
I 20 minuter kan man köra på sen kroknar apparaten. Så står det i bruksanvisningen.
Hade försett mig med en trivsam bok, läste och hade det så gott, så gott i mina tjugo minuter.

Tittade ner mot fötterna och vad ser jag?! Såpbubblor över hela golvet! Små bubblor, stora bubblor och bubblor som förvandlats till såpvatten. Såpan har vällt över alla gränser, fyllt köksgolvet.

Efter fottorkning blev det golvtorkning.

VARNING!!!
Passa er noga för såpvatten och bubbelinställning, det ställer till oväntat och oönskat jobb!

Blommor för gottegrisar

Kunde inte motstå dem. Trädgårdsmästaren hade fått hem ett litet parti pelargonskott.
Blommorna skall bli polkagrisrandiga. Nu står det tre krukor med polkagrispelargoner på fönsterbrädan.

Lördagsgodis för trädgårdsvänner.

Uppdaterat

Hade tänkt gå hiskligt många steg idag. Så pass många att jag tänkte chocka mig själv.
Men det gick om intet om man får säga så.
Det stöp på onda fötter. Mina.
Det kostar på att ligga på topp har jag hört.
Nu förstår jag det också :)

Pyttrapport

Fanns det något i brevlådan idag från Pyttföretaget, tro?

Nä.

Nu har jag skickat ännu ett mail till dem.
Gamla klagomål framförda på nytt sätt.

Synd för dem att jag är envis.
Mycket oturligt för dem.

Gick bra

Vill ju inte avslöja alltför mycket om mig här på bloggen. Inga bekännelser utöver de absolut nödvändiga. Men nu gör jag ett undantag.

Jag är en tävlingsmänniska. Ja, så är det. Jag kan få för mig att tävla i allt UTOM sport. Jag tävlar nästan alltid bara mot mig själv och jag talar aldrig om det för någon. Man vill ju inte framstå som en komplett odrägling, precis. Mina mål är ju bara mina. Lite hemligheter får man allt ha.

Nu har jag både tävlat mot andra och i sport och dessutom vunnit. En stegräknartävling under veckan som gick. Egentligen skall den pågå till i morgon men de andra deltagarna vek ner sig. De lämnade walk over redan efter tredje dagen. Det var då jag traskade över 19 000 steg.

Att vinna på Walk Over i en stegräknartävling. Svårslaget.

Känner förresten tävlingshornen växa upp i pannan.
När det blir en fin dag skall jag gå över 20 000 steg.
Så får det bli. Men jag har fortfarande ont i fötterna.

Alla hjärtans dag

Vi brukar inte fira Alla hjärtans dag, husbonden och jag.
Det blir liksom inte av. Känns alldeles onödigt och mycket tillgjort. Som om omtanke och vänlighet inte vore det normala utan ett så speciellt undantag att det måste firas en utvald dag.

Jag har funderat lite. Undrar om det inte vore rimligare med en Alla skitstövlars dag istället. En enda dag på året skulle man kunna få ta till gamla avdammade invektiv, okvädningsord av grövre sort eller kanske till och med fula åtbörder. Skicka kort med blommiga men lortiga stövlar eller något sådant. Och dagen efter blir man lika vänlig och solig som tidigare.

Som en eftergift åt dagen lägger jag trots allt in en bild på min albaros Maiden´s Blush. Den vackra rosen heter på franska "Cuisse de Nymphe", nymfens lår. Men de sedesamma engelsmännen tyckte att rosa jungfrulår var för magstarkt och döpte raskt om den.

För de som följer pyttipannaföljetongen kan jag berätta att inget brev anlänt idag heller.
Posten kommer vid pass klockan 13.00. Om inget kuvert dyker upp i morgon skriver jag ännu en gång till dem. Det har jag tid med. Jag är ledig i morgon.

I brevlådan idag

I min högst privata rostfria brevlåda låg det inget från Pyttfabriken Stensson idag heller. Tur att man har en ängels tålamod.

På jobbet däremot trillade det in två kuvert. Båda med identiskt innehåll. Båda var adresserade till mig. Båda hade ett följebrev som jag fotograferade av.
Det börjar så fint med "Bästa chef," Bästa! Jo man tackar. Chef, dessutom..

Meningen med utskicket, en fyrsidig färgfolder i A4- format, är att jag skall bjuda mina anställda på en inspirationsdag med ett antal kändisar.
Det är bara ett litet krux.
Det har inte med budget att göra utan med mina medarbetare.
Jag tror nämligen inte de är ett smack intresserade av varken Ernst Kirchsteiger eller Babben Larsson.

Mina medarbetare finns dessutom inte på jobbet utan är anställda på livstid i hemmet. De arbetar för mat och husrum. Jag betalar inte in en krona till staten i skatt för dem heller. Den ene, han som visat missbrukartendenser, får tugga i sig en julstjärna en gång om året. Den andre har viss smak för räkor och kan få sådana som uppmuntran lite då och då.
De tjänstgör som sällskap och som råttjägare i ur och skur.

Men ska jag vara riktigt ärlig så tror nog katterna att det är jag som är anställd hos dem...
Mina anställda är Monsterkatten och hans mesige bror.

Men jag undrar fortfarande över företaget som skickat breven med "Bästa chef" till mig.
Varför fick jag dem överhuvudtaget? I dubbel upplaga, dessutom. Jag är inte chef.
Men det där med Bästa tilltalade mig rätt duktigt, måste jag säga...

Knepiga försändelser man kan få med Posten.

Godtrogen

Inte låg det något brev från Pyttföretaget idag. Den rostfria brevlådan innehöll inget alls.

Den vänliga damen på företaget sa igår att hon tänkte skicka mig ett förfrankerat kuvert. Så lätt och geschwint skulle det bli för mig att sända dem stenbiten. Det där kuvertet skulle jag få idag.

Jaha.
Det trodde jag på.

En gång trodde jag på Rödluvan också...

Endera dagen sitter jag väl där med sönderkrasade gaddar och dumstrut på huvet.

Uppdaterat

Plockar nog av mig dumstruten ändå.

Jag har ju både stenbit och urklippt bit av pyttpåsen kvar. De ligger båda på köksbänken. Stenbiten i en äggkopp för att inte försvinna om städivern helt oväntat skulle dyka upp. Plastlappen ska jag tejpa fast.

Kom att tänka på en trudelutt jag sjöng för full hals när jag var liten.
Föreställ er dessa rader till en jätteglad melodi:

"Tre ess i stövlarna
kungarna under bordet.
Och i högra armens veck
Där har jag ruter knekt!"

Jajamen. Och jag vet var Pyttföretagets postlåda bor...

Steg och tulpaner

Skrev igår att jag tog en extra lång runda med mina stavar. Det var efter soprotningen, det.
Tidigare på dagen gick jag till handelsträdgården som finns på min arbetsort. Av en händelse fikade jag med trädgårdsmästarens fru på förmiddagen. Hon hade hjälpt honom att skörda tulpaner på morgonen.

Klart att jag gick en sväng på lunchen. Lika klart att målet var trädgårdsmästeriet.
Köpte mig ett stort fång nyskördade tulpaner.

När jag kopplade loss mig från stegräknaren i går kväll stod den på 19076 steg.
Jag är imponerad själv...

Men fötterna känns som om de vore fyllda av sockerdricka. Det bubblar i fotsulorna.
Den inre massagen, kanske.

Eller betyder det att man är kokt?

Dagens rätt

Idag ringde en trevlig dam från pyttföretaget. De var inte alls glada över att det hittats sten i maten. Och det är ju inte jag heller så vi var helt överens.

Jag kommer att få ett kuvert på posten i morgon. Då ska jag skicka med den olycksaliga stenen samt informationen om bästföredatum på påsen. Helst skulle det vara med iallafall. Då kan man spåra precis när potatisen hackades upp.

Jag får väl gå och rota i soptunnan ikväll. Det kommer att se ut, det.
Liten kärring i fleecetröja rotande i soptunnan. Inte fagert alls.

Trodde väl aldrig att jag skulle gräva bland sopor för att skicka information till ett stort livsmedelsföretag..

Fortsättning följer!

Uppdaterat
Här bangar man inte ur, precis.
Jag är inte ett skvatt äckelmagad av mig så det var lätt som en plätt att lösa upp soppåsar och krafsa runt. Och visst hittade jag påsen. Och visst har jag klippt ur biten med stämplingen på. Bästföredatum + en kod som bara företaget kan tolka.
I morgon skickar jag rasket.
Det är ju bra om stenbiten kan komma till nytta i kvalitetsgranskningen.

Gick mig en riktigt lång runda med mina stavar efter det.
Undrar vad jag ska råka ut för i morgon...

Stenpytt

I torsdags höll det på att olycka sig rejält. Ägnade mig åt latmansmatlagning - pyttipanna som hälls direkt från påse till stekjärnet.

När jag sen skulle ta mig en tugga klirrade det till på tallriken. En sten föll från gaffeln. Jojomen.
Väl hårdsmält, tycker jag. Ur alla synpunkter dessutom.
Tur för mig att jag inte krasade sönder gaddarna.

Tog naturligtvis en bild på stenuslingen och skickade ett mail med bifogad bild till fabrikanten.
Undrade om de brukar klämma in stenbumlingar i maten.
Svar har inte kommit.

Det här inlägget har verkligen inget med trädgård att göra.
Inte det minsta. Äsch - jag publicerar ändå...

Bleksiktiga pelargoner

På fönsterbrädorna lite varstans i huset står övervintrande pelargoner. Knappt överlevande är de. Taniga, trista och absolut ingen fröjd för ögat.
Om de blir omplanterade idag så kan jag ta skott om ett par veckor.
Sen ska de bara växa till sig.

Så här brukar de se ut på sommaren.
Det kan de gott få göra nu till sommaren också, tycker jag.

5 grader varmt

Snön sjunker ihop. Luften känns len och fin.
Eftermiddagens promenad var en sann fröjd.
Lite fågelkvitter hörde jag och här och var kom det dofter från någons vedspis eller kamin.

Jag såg knappt till en enda människa ute. Var är alla?

Physalis på G

I höstas tog jag in skott från physalisen i växthuset. De fick rota sig i vatten och står nu på fönsterbrädan och ser vinterglåmiga ut. Sprakar väl inte av färg själv heller, om jag tänker efter.

Tittar på plantorna och undrar om jag ska toppa dem, sätta det avklippta i vatten för nya och fler plantor.
Det är kanske för tidigt. Vinterljuset kan vara för klent än så länge.

Påsen med blomjord står i hallen och väntar.
Physalisen är flera år gammal - det här är ett prima sätt att snabbstarta odlingarna.

Jag väntar nog med toppningen av plantorna en vecka till.
Usch så jag velar...

Vårluft

Gick en sväng på lunchen tillsammans med en arbetskamrat.
Solen sken och fåglarna kvittrade. Det kändes mer som vår än som vinter trots att snön ligger alltför djup.
Stegräknaren står idag på 15 300 steg.
Då kan väl min bild på guckuskon passa?
Fötter som fötter...

Galoschjesus och frukostflingorna

Idag kom boken "Galoschjesus och frukostflingorna" som jag vann.
Husbonden kommer hem först av oss och hade redan hunnit vittjat brevlådan. Den rostfria lådan som Den Händige Svågern konstruerat och svetsat ihop.
Ett vitt kuvert med boken i låg och väntade på mig.

Nu skall det öppnas en ny värld för mig. Ord och uttryck från hotell -och restaurangvärlden som jag inte visste något om förut skall bli förståeliga.

Vad man kan få lära sig mycket genom att besöka andra bloggar!

Gurka och chokladtomater

Några fröpåsar fick följa med mig hem. 8 stycken gurkfrön av sorten Styx.
Hur kan en gurka heta så, förresten? Styx var ju i den grekiska mytologin floden mellan Jorden och dödsriket Hades.

4 påsar tomatfrön slank det också med i korgen. Jag odlar minst en ny sort varje år tillsammans med gamla välkända godingar.
Årets nya sort är en liten sötsmakande tomat med strimmor av choklad. Det står faktiskt så. Strimmor av choklad.

Gurkor från helvetet och tomater med choklad.
Det blir sannerligen ett spännande odlingsår.

Och vinnaren är.......

Lilla B. Jojomen.
Har varje vecka svarat på Naturmorgons fråga och hoppats på att vinna en holk, ett jackmärke eller kanske en keps.
Nä - inte en keps. Men vinna i alla fall. Men aldrig har det hänt.

Men!
Det finns andra tävlingar.

Idag vann jag Frukostflingans tävling. Den som går ut på att gissa vad ord eller uttryck hämtade från hotell-och restaurangvärlden betyder.

Strax får jag boken Galoschjesus och frukostflingorna.

Den ser jag mycket fram emot!
Tack Frukostflingan!

Onödigt mycket vinter

Stegräknaren gillar inte snöskottning.
Väldigt mycket snö har det kommit under helgen. Förskräckligt mycket snö måste ösas bort.
Slet i två timmar med snösläden. Och hur många steg blev det på räknaren, tro?

0 steg. Noll steg!

Sant.

Allt slit gjorde inte ett endaste avtryck på den tjurige stegräknaren.
Jag som hade tänkt gå fler steg än förra veckan.
Bistert.

Hade en liten tävling några inlägg längre ner. Hur många steg skulle det bli den här veckan?
Det lite påvra antalet blev 41700. En minskning alltså om än ofrivillig.
Bästa gissningen gjorde Slottsträdgårdsmästaren.

Bilden visar vår vägstump i vinterskrud. Jag gillar den så här betydligt bättre.

Rackarns stegräknare. Jag har svårt att smälta att den inte räknar rätt. Att den inte ens ids att räkna. Osolidariskt, tycker jag.

Isvatten mellan tårna

I ett alltid skuggigt hörn av trädgården, alldeles mot skogen, ligger komposterna. Där finns den öppna komposten för trädgårdsavfall. Grovkomposten, där alla grenar läggs, har sin plats bakom en skyddande syrénplantering. Bredvid trädgårdskomposten står min gamla trogna Gröna Johanna, varmkomposten för hushållsavfall. Hela området är en jordfabrik.

Vägen dit är besvärlig just nu. För att tömma den gröna hinken med hushållsavfall måste jag pulsa genom snön. Och det har kommit mycket snö. Såpass att den alltför lätt ramlar in i stövelskaften och snabbt förvandlar sig till iskallt vatten längst nere bland fötterna.

Jag är inte så förtjust i smältvatten mellan tårna. Inte alls om jag skall vara helt ärlig.
Å andra sidan uppskattar jag inte multnande kompost i köket heller. Verkligen inte.

Valet står mellan iskalla blöta fötter och en oangenäm kompostdoft.
Det får bli de iskalla fötterna. Så var det I-landsproblemet löst.

Uppdaterat:
Locket till varmkomposten är isolerat med en rätt äcklig fastskruvad skiva i ett svampigt material.
Vore det inte en produktutveckling att ha en solfångare på locket istället? Visserligen ska komposterna stå i skuggan men ljuset finns där ändå. Eller kanske det inte räcker att hålla mot kylan? Eller har ingen tänkt på det bara?
Och inte behöver locket vara platt heller - snön åker lättare av om det är toppigt. Då skulle väl vinkeln mot solen också bli bättre?

Hmm. Ännu ett kärringpåhitt...

Äntligen hemma

Såväl äntligen hemma som helskinnad dessutom.

Snön har vräkt ner under två dagar. Jag tog en bild från stället där jag jobbar.

Gruvade mig inför hemresan från jobbet. Det var ovanligt svårkört idag. Massor av snö och modd på vägen. I en brant och svängd backe kommer en timmerbil glidande nerför med alla ljus blinkande. Det finns ingenstans för mig att ta vägen. Håller mig så nära min dikeskant jag vågar, kör så jämt jag kan och håller andan när sen den stora, tunga timmerlasten far förbi så nära att jag skulle kunna få stickor i fingrarna.

Bara ett par mil senare står en långtradare stilla i en uppförsbacke. Det är lugnast när de gör det under de här vidriga väderförhållandena.

Inte långt därbakom ligger en långtradare i diket. Föraren har klarat sig och är uppe på vägbanan och håller på att ringa.

Äntligen ser jag byn skymta! Snart hemma.
Idag var det otäckt.

Inte så många steg på stegräknaren, ser jag. Men idag går jag inte ut.
Inte en meter tänker jag gå.