När Snålmor odlar...eller odling med enkla medel

Bhut Jolokia, Aji Crystal och Hot Lemon strävar på där i fönstret. De tre har sällskap av ett tjog andra sorters chili. Alla fönsterbänkar i huset är förresten fullständigt belamrade med sålådor och krukor. Den estetiskt lagde skulle rysa vid anblicken.

För den som inte läst här tidigare kan jag berätta att jag idkar lågbudgetodling av ren och skär princip. Inget extraljus, inget värmetillskott, inga tjusiga krukor. Krukorna är tillverkade av tidningspapper och fungerar förträffligt. Griniga plantor som inte gillar detta och som vägrar växa blir kompostföda.
Här är det hårda bandage som gäller...

Någon tittar kanske extra noga på bilden och har synpunkter på att plantorna nog är i skrangligaste laget. Ingen fara, säger jag då. De blir frodiga så det räcker efter ett tag.

Inne grönskar det men ute ligger snön fortfarande skrämmande djup. Påskharen kommer kanske glidande på skidor...

Tomatdrömmar och lyxtoalett

Om det inte ska stanna vid luftiga tomatdrömmar utan verkligen bli till dignande skörd är det hög tid att skrida till verket och börja så frön.
Jag brukar bredså i återvunna godisburkar från en livsmedelsaffär nära mig. Bad dem om burkar och fick en hel kundvagn full!

Årets sorter är både helt nya och gamla välkända godingar. Vem överger förresten en Apelsintomat, en Sungold eller den lilla söta jordgubbstomaten Berry? Ingen med vettet i behåll, skulle jag tro.
Stockholmsdottern har nyligen varit i Spanien och klättrat i berget Montserrat och så påpassligt nog hittat tomatfröet Montserrat på La Rambla . En odlarmamma gillar sånt.

Det finns ett problem med sådden. Var ska jag ha alla burkarna? Fönsterbänkarna är totalockuperade av runt 280 chiliplantor. Jag får trixa och tränga. Sålådorna kan inte stå för lågt med tanke på den tjocke Monsterkatten. Det finns  risk för att han uppfattar tomatsådderna som en rent överjordisk lyxtoalett.

Jag brukar så tomatfröerna någon gång mellan den 16 och 26 mars. Det är dags nu.

Nytt år - ny chili

De tar sig väl i sina tidningskrukor. Den ena sorten efter den andra visar upp sig. En tröst när snödjupet fortfarande är 87 meter och kvicksilvret knappt är synligt.

Om två veckor infaller sommartid.

Pulver, chiliflagor och tårar

Det är inte mycket kvar nu av fjolårets chiliskörd. Det skramlar lite ödsligt i burkarna och på botten ligger fröna som släppt från frukterna. De nya små chiliplantorna är på tillväxt och de sista torra frukterna ska ner i kaffekvarnen. Kvarnen används enbart till att mala chili med. Annat vore galenskap.

Det blir trots lock på behållarna ett fint chilidamm som yr runt i köket och som irriterar ögonen och halsen duktigt. Hosta och gråt tillhör pulverframställningen. Att sånt djävulskt pulver kan bli så gott. Man kan häpna för mindre. Fröerna får förresten också slinka med. Det är styrka i dem vill jag påstå!

Ibland silar jag efteråt det nermalda och får de grövre flagorna och det fina pulvret åtskilda.  En ren lyxhantering.

Jag kan av erfarenhet säga att chilipulver är beroendeframkallande. En daglig dos hetta är vad som behövs för välmåendet.

Chilivanvett

Chilin har grott. Jag bredsådde fröna i plastlådor och hoppades att åtminstone några skulle ta sig. Och se det gjorde de sannerligen. Sorter från Sundsvall, Essen och Thailand trängs med frön från egna gamla odlingar. I flera av husets fönster står grönskande burkar och trängs. Jag tycker det är tjusigt men så är jag inte så estetiskt lagd heller.

Nästa steg är att vika papperskrukor och plantera om. Jag är redan lite på gång. På bilden flyttar den Vita Habaneron och Aji Pineapple till en bättre och rymligare bostad. I dagens läge är jag uppe i 226 omplanterade chiliplantor. Slutet har vi inte sett än.

Nån kanske undrar om man verkligen behöver så många. Och nej, det gör man inte. Verkligen inte.
Men en gång chilinörd - alltid chilinörd.

Den som kanske vill göra sig några papperskrukor kan kika här.