Kanske sitter någon på stranden, ligger i en gungande hängmatta eller sliter hårt på jobbet och undrar hur det står till på fästingfronten. Lever de små kräken fortfarande? Har hon, bloggaren, fortfarande dem bak gardinen i köksfönstret, tro?
Svaret på detta är Javisst. Fästingarna tycks dessvärre ha evigt liv. De fick två droppar blod av mig för en tid sen men jag tror inte att de riktigt uppskattade detta. Uppenbarligen kände de inte för kalas på mitt blod av sorten B+ . Det finns nämligen en del intorkat kvar i locket på glasburken. Men nähä - jag trugar ingen. Vill de inte ha mitt blod får de var utan.
På denna vackra bild kan man se de mycket döda fästingmammorna omsvärmade av småttingarna. Jag undrar om det fortfarande finns lite gammalt kattblod kvar i dem eftersom trängseln är så stor på den fästingen som var mest blodstinn.
Storyn fortsätter...
Förresten! Glöm inte att klicka på bilden! Det blir bättre så.
18 kommentarer:
Usch vilka vidriga as!!!
Hanna: Du har helt rätt! Men de är fascinerande också i all sin gruvlighet ;)
Fy så äckligt men samtidigt spännande.
epsilon: Några av de små rackarna smet upp på min hand när jag tröck ner objektivet i glasburken. De blev till fästingmos.
Jag tycker också att det är lite spännande att se hur länge de håller sig vid liv - de i burken, alltså. De som kättrar upp på mig ges ingen nåd.
Enormt spännande den här följetången! Och visst blev bilden bättre uppförstorad. Men huwa vilka otäcka seglivade kryp det där verkar vara! Undra om de kan leva av att äta upp varandra?!
nollan: De lär behöva ett skrovmål med blod och de små fästingarna ser bra blodfattiga ut. Tror inte de ger sig på varandra men jag är lite lur på om det finns en slurk kvar i fästingmorsan... Rätt läbbigt
Näe...men fortfarande måste jag titta...;O§
Tack! Härligt att få gotta sig på avstånd...
Det är som en spännande(läs:äcklig) skräckfilm. Jag vill inte titta, men likt förbaskat klickar jag. Jag tror detta är en never-ending-story.
Så rätt du har, jag sitter här på jobbet och undrar "hur går det egentligen med de där fästingarna i burken?" Och svar fick jag. Tack för det. Men lite äckligt är det allt med de döda vraken.
Kan inte precis påstå att dom blir snyggare för var gång du visar dom!!!/Christina
Katarina: Otäcktspännande är det så det räcker!De kryper fort ur burken när jag skruvar av locket. Fick klämma till otäckingarna illa kvickt.
Bloggblad: Fästing i rutan = små elektroniska odjur. Var det inte Tamagochi de hette som ungarna skulle mata och hålla vid liv. De spred inte borrelia åtminstone även om de kunde vara irriterande.
Bettankax: Men usch! Inte vill jag hålla på med fästingarna ända upp i pensionsåldern! :)
Fru Hansson: Man kan till och med tycka att det är onödigt att syssla med såna här äckelsaker men vad gör man inte när nyfikenheten är större än äckelmagen...
Christina: Inte blir mera tilldragande med tiden. Men åtminstone blir de mera uppseendeväckande.
Usch o fy de äe ju kannibaler nästan.
Mycket intressant detta. Idag hittade jag en fullsugen på altanen.
Antagligen släppt från hunden eller katten, stor som en ärta. Det small fint när jag trampade sönder den ute på slipersen mellan ett papper.
Agnetha: Så ska de tas! Pang på, bara! Ingen nåd.
Hej!
Det här var de mest fascinerande blogginlägg jag läst på väldans länge - har kollat igenom hela fästingstoryn! :-D Kan ju verkligen inte påstå att jag tycker om de där kreaturen, men nu blev jag ändå lite... Imponerad av dem, är kanske inte rätt ord, men nånting ditåt iallafall. :-) Och dina inlägg om dem är ju helt outstanding!!! Kommer det mer???
AnnaKK: Det kan mycket väl hända att det kommer fler inlägg. Det är nästan alldeles säkert. Kollade nyss tillståndet i fästingburken och än lever småfästingarna.
Roligt att höra att du tagit dig igenom hela storyn!
Kul experiment, helt i min smak! Är själv en fästingmagnet, men har inte fått en enda här i Dalarna. Skönt! Det är nog lite för kallt just där vi bor.
Brötis: Välkommen på Fäst, kanske man kan säga ;! Just nu är det mycket lite rörelse i burken och sista fästingstunden är nära.
Det är sannerligen inte roligt att vara en fästingmagnet.
Skicka en kommentar