lördag, september 12, 2009

Kan man älska en älglus?

Tänkte plocka trattkantareller idag men såg att lingonen fortfarande var så grant röda. Det blev en stor hink sådana istället. Trattisarna får stå på tillväxt.

Runt huvudet surrade älgflugorna. De kallas även hjortfluga eller älglus. Har skrivit om dem förr. Det kan man läsa om här. Eländes obehagliga kräk är det. Ett dovt surrande när de närmar sig. Landar fullständigt omärkligt. Sen börjas det. Kliandet. Nästan omöjliga är de att få tag på. Och när man väl gjort det visar det sig att de platta lössen är näst intill odödliga.

Jag har köpt mig en luskam för att kunna kamma bort älglössen.

Så till frågan: Kan man älska en älglus?

Nä - det går inte. Verkligen inte.

20 kommentarer:

epsilon sa...

Nu börjar det klia. Kan jag också ha fått en? De är verkligen för hemska, man undrar vilken funktion de har att fylla. Luskam en bra idé för de är ju så besvärliga att få fatt i när de kryper omkring i håret. Men man kan ju inte låta alla bär ruttna bort på skogens lingonröda tuvor.
På din fråga svarar jag nej.

Lilla B sa...

epsilon: Du svarade rätt!
Nä - fy fan för dessa jäkla kräk. Och trots att man luskammar sig, duschar, tvättar håret, byter kläder så kan man ge sig fan på att det kravlar runt en sån där usling ändå.

Kokospelle sa...

Nej man måste inte älska hela naturen. Älglus och fästingar betvivlar jag starkt har någon given plats i ekosystemet. Tvekar också på jordloppor. Vad kan de vara till för?

Lilla B sa...

kokospelle: De förbenade jordlopporna som omöjliggör rädisodlingarna. Fy, fy för sådana kräk.
Fästingarna och älglössen klarar vi oss galant utan. Det kan jag ta gift på.
Jag gillar inte kirskål heller, förresten. Ej heller havregrynsgröt men det är ju en annan sak ...

bettankax sa...

Har mig veterligen aldrig skådat en, men älska den, absolut inte!

Lilla B sa...

bettankax: Den gången du får en i håret kommer du att känna igen den! Jag lovar. Och du kommer alldeles säkert inte att känna dig positivt inställd.
Nä - älglössen är svårälskade.

Mian sa...

NIX - man kan i n t e älska en älgfluga. Dessutom kan man (nästan ) inte ta död på den, det kvittar nästan hur hårt man klämmer på den - den kravlar iväg ändå.

reneesfotoblogg sa...

Aldrig i helvete!
mvh R

Lilla B sa...

mian: Rätt svar från dig med!
Visst är de svåravlivade - älgflugorna. Om man rullar dem mellan tummen och pekfingret riktigt hårt brukar de dö. Men att trycka på dem killar nog bara i magen på dem...

Lilla B sa...

reneesfotoblogg: Rätt, rätt rätt!!

Malin sa...

Satans odjur dessa och det där att de är i det närmaste dödliga det stämmer...de sätter sig gärna i hårbotten och liksom snor in sig där...äckel...Men antagligen så kan en älglusmamma älska sitt lilla älskade lusebarn...det är liksom det som är det vackra med "kråksången"...

Kram från Malin

Lilla B sa...

malin: Visst är det knepigt hur de kan klamra sig fast.

Älgjägarna klagar också. De har att göra i en vecka efter avslutad jakt med att lusa av sig och alla kläder.

Tycker att den där lusmorsan skulle nöja sig med ett fåtal lusbarn att älska. Hon behöver ju inte lusa ner hela skogen.

reneesfotoblogg sa...

Kom på en sak när det gäller dessa icke existensberättigade kryp.
Förr i tiden, när korna gick mer i skogen, kunde det sitta en kaka med älglus strax under svansen och i fördjupningen ovanför juvret. Satt alldeles stilla men om man petade på kakan så kröp dom iväg, sidledes, för dom kryper inte rakt fram dom eländiga varelserna.
Hur kul var det för mjölkerskan som oftast satt med huvudet lutat mot kons lår och med näsan i höjd med kräken.
mvh R

Lilla B sa...

reneesfotoblogg: Det var intressanta iakttagelser - hade ingen aning om detta.
Men de jämrans kräken blir bara värre av denna historia. Stackars mjölkerska, det säger jag bara. Nä förresten - stackars ko också!

englundskan sa...

Älglus kan vara bra att ha om man behöver något att hata. Ibland kan det vara starka känslor i svallning, hata älglusen, den förtjänar det! Jag menar att något måste man väl kunna ha den till, att hata t ex.
Föreslår en som har gått kursen i positivt tänkande.

Lilla B sa...

Nä fy helskotta Englundskan. Aldrig att jag går i kursen Positivt Tänkande. Jag vill vara sur o grinig. Hata fästingar, kirskål och älglöss. Ilska mig över kundvagnar som sitter fast som gjutna i varann, folk som cyklar mot trafiken och på långsamt bredband. Härligt att få vara en tjurig kärring.

Anonym sa...

Om någon kan älska en älglus?
Troligen en annan älglus och antagligen en av motsatt kön.

Surrar de verkligen? Jag tycker de smyger på en alldeles ljudlöst. När de väl hittat ett offer de tycker smakar bra, så lär de tappa vingarna och stanna kvar.
Själv är jag alldeles knottrig i nacken efter helgen i lingonskogen. Stora bölder som sitter kvar länge och kliar.
Död åt älglusen!
GJ

Lilla B sa...

GJ: Tycker nog att jag hör älglössen - eller så är jag väl bara överkänslig och tycker att jag hör de äckliga typerna. Har också ett otrivsamt bett i nacken till minne av lingonplockningen. Det sägs att de inte är sjukdomsspridare - men dagens sanning är morgondagens lögn.

Anonym sa...

Älskar att hata just sådana förekomster som inte har i varken samhälle eller natur att göra, jag gillar din inställning till allt i livet Lilla B.

Tidigare så har jag bara hört talas om dessa eländiga varelser tidigare, men nu idag (2011-09-09) för 1 timme sen kom min 2 åriga son och sa att det kliade och gjorde ont på ryggen?

Efter att ha nästan slitit av han tröjan med lite oro för fästing eller liknande så hittade jag just ingenting?

Varför? JO det lilla aset hade bitit honom mitt på ryggen och klamrade sig sedan fast i tröjan med rädsla för döden tror jag.

NU lever den ej mer men det är med viss oro som jag misstänker att det finns fler i huset :(

Lilla B sa...

anonym: Man duschar, tvättar håret, byter kläder men ändå dyker de upp på kroppen. Ett sant mysterium i vår tid.