Husbonden och jag begav oss till Uppsala på förmiddagen. Anledningen var att hämta hem yngste sonen och hans tillhörigheter över sommaren. Första universitetsåret är till ända.
Regn i vårt kära gamla Flogsta men solsken i Bergslagen. Så kan det också vara.
Under vår frånvaro har rådjuren mumsat på jordärtskockornas toppar.
Är det inte liljebaggar så är det rådjur.
Odlarens möda har inget slut.
12 kommentarer:
Hmm ja dessa rådjur..som är så söta, man ack så mycket ilska man kan rikta mot dem.....usch för o ha dem i trädgården./ kram åsa
åsa: Men de såg inte salvia.!! Som tur var.
Kan ibland tycka att de där rådjuren är skogen bautastora råttor. Tar sig in överallt och äter och äter.
Tycker de kan hålla sig i skogen. Här har två små vinbärsbuskar och en fläder mött rådjuren. Buskarna överlevde inte det mötet.
panter: Rådjuren har så det räcker och blir över i skogen. Man kan bli ledsen över hur mycket de förstör i trädgårdarna.
vilka gourmet-rådjur du har!
matte: Jag skulle inte klaga ett skvatt om de tuggade i sig mossan i gräsmattan, kirskålen eller tistlarna. Men nu gnölar jag å det värtsta.
Gourmetrådjur. Jo jag tackar...
Det er en risikosport.... ;)
ida: :)
Du vet att det finns fler av dem och var. Jag menar jordärtskockorna och inte rådjuren. Gissar att jag får behålla "mina" rådjur.
GJ
De tog i ett bestånd - sen måste de blivit skrämda. Jag har kvar så jag klarar mig än, tack för erbjudandet. De där rosa höstblommorna är jag intresserad av.
Ska bli!
GJ
GJ: Tackar!
Skicka en kommentar