Satte den så kallat pålitliga vitlökssorten Thermidrome i höstas. Varje höst sätter jag sådana. Så snart snön försvunnit brukar det sticka upp gröna vitlöksblad. De växer alltid till snabbt på vårarna.
Blev det så i år också, tro?
Nä.
Inga gröna blad stack upp. Inget hände. Jag var till och med ut i landet och krafsade i jorden. Några ruttnande klyftor hittade jag och några med millimeterkorta rötter. Det var rätt länge sen och jag insåg att vitlöksskörden gått om intet.
När jag kom hem från Halland lite sent i söndags kväll slängde jag ett öga ut mot kökslandet.
Och där!! I givakt stod vitlöksblad som gröna pinnar i landet. Ungefär fem centimeter hade de vuxit under helgen.
Märkligt. Mycket märkligt.
Man ska tydligen aldrig ge upp hoppet. Inte ens när det gäller vitlök.
14 kommentarer:
Vad kan jag säga annat än: Grattis!
Se där, se där...
Lycka!
En sak har jag åtminstone lärt mig som hus o trädgårdsägare.
Hoppet det är det sista som dör ;)
Kramar
Visst är det fantastiskt. Så fort de får rätt förutsättningar så svarar de med detsamma. Låt oss hoppas på en fin skörd
GRATTIS
Tålamod är inte heller min starka sida.
Tur att du inte krafsade djupare när din nyfikenhet drev till att leta efter dem! I så fall kanske du krafsat bort dem - det brukar mina katter göra med en och annan.
GJ
ja du det var märkligt. jag satte vitlök i höstas och det finns inte ett spår så nu har jag satt gul lök där istället..kanske skulle ha väntat lite..
Bättre sent än aldrig heter det ju :)
Mitt dåliga tålamod driver mig ibland till att också pilla i jorden efter liv. Alltför många gånger har jag lyckats pilla av det lilla spröda livet som varit pågång... Försmädligt!
l*eva: Det är knappt så jag tror det är sant - vitlöken lever!!
dubbelörnen: Haha - du har fel, fel fel!! Hoppet är det näst sista som dör. Kvickroten är livskraftigare. Det säger jag med erfarenhet.
cs: Och jag som odlar med sikte på äldste sonens bröllop i höst. Nu kanske brudparet inte bara blir vackra med blommor och blader. Nu kan hela följet osa vitlök. ;)
GJ: Tålamod är nog inte min bästa gren heller. Husbonden kan intyga detta om jag skulle drista mig till att fråga honom. Men det gör jag inte.
matte: Så knepigt! Jag har aldrig råkat ut för detta tidigare och så jäklas vitlöken för dig med. Du kanske får blandade lökar i landet. En odlingsinnovation.
åsa!: Det är högst retligt om man trasar sönder späda rötter. Särkilt för blommorna, om man så säger ;). Jag har också gjort sådana dumheter - krafsat för att kolla. Och vips stör man en rot i vardande.
Sorry!!! Glömde den jädra kvickroten *skrattar*
dubbelörnen: Glömma kvickrot??!!
Hur in i glödheta kan man det?
Skicka en kommentar