Alldeles utanför köksfönstret växer en stor syrén. Idag såg jag två domherrar. Domfrun satt på marken och mumsade i sig nerfallna solrosfrön från fröautomaten. Det fick hon gärna göra.
Däremot gillar jag inte domherrens tilltag. Han satt på en gren och slet och drog med näbben i blomknopparna.
Ska det verkligen gå till så i min trädgård?
6 kommentarer:
Domfrun? Det har jag aldrig hört talas om. Tänk vad man lär sig genom att läsa bloggar...speciellt din!
Ur led är tiden. Domherren med fru ska bara komma fram när det är ett decimetertjockt snötäcke och förgylla en solig vinterdag. Schas in i skogen!
slottsträdgårdsmästaren: Vad trevligt du skriver om min blogg! Tackar. Sånt gillar jag att läsa. Väldigt mycket, till och med. :)
Det kan ju varit en domfröken också, man kan ju inte så noga veta...
bloggblad: Precis vad jag tänkte. Enligt det gamla talesättet förebådar domherren snöfall. Och jag som lagt långkallingarna längst in i garderoben...
Phu, ouppforstrade fåglar! Och vaddå förebåda om snöfall, det skulle bara våga snöa. Eller snö må det väl falla förr eller senare men förhoppningsvis inte denna sidan sommarn. Även om det visst skulle bli kallt i veckan som kommer, så hoppas inte långkallingarna åkt allt för långt in i garderoben ;)
nollan: Visst var det en oborstad typ, den där fågeln.
För mig kan snön stanna vid det där vita man får frosta av i frysen. En grön jul är också en jul. Snö till midsommar är oanständigt!
Ja. Så är det!
Skicka en kommentar