Så där! Nu är eldprovet avklarat. Jag har ryktat, kratsat hovar, borstat manen och ridit på Amorina. Hästen var verkligen lika älsklig som namnet antyder.
Det var varken otäckt, läskigt eller på något vis avskräckande.
Jag fick själv leda hästen från stallbacken till paddocken. Lite hjälp behövdes för att jag skulle komma upp i sadeln. Det är sannerligen inte lika lättsvingat som det ser ut när proffsen gör det.
Efter instruktioner fick jag rida själv utan att någon gick bredvid och höll i hästen. Och det gick jättebra. Så bra att goda vännen föreslog att jag borde nog prova på att trava. Men då sprang hon bredvid så att inget elände skulle hända.
Attans roligt var det och kul att prova på att göra något alldeles nytt.
Bildbevis bifogas. Men fasiken så stor jag ser ut. Försöker intala mig att det beror på att jag i kylan hade dubbla fleecetröjor.
Eller kan det vara stoltheten som riktigt pöser över alla bräddar?
Man kan inte så noga veta...
27 kommentarer:
Ståtlig bild. Trodde först att den var hämtat ur ´´För några få dollar mer´´ med Clint Eastwood.
Man kanske skulle ha en häst i slottsparken i stället för skottkärra?
Cool. Bra jobbat :)
Jag säger som Gernandt, vilken stilig sits!!! Var hästen drogad, den ser så lugn ut??? //Ruben
Jäklar! Anonym, på min ära! Läs: Ruben.
slottsträdgårdsmästaren: Ståtligt!? Jajamensan. Jag är imponerad själv :)
En slottshäst vore väl prima!
beerbelly: Känns väldigt roligt att gjort något som jag aldrig ens tänkt göra.
Anonyme Ruben: Va?!! Hästen drogad?! Är du rent oförrrrskämd? Hästkraken kände nog bara att jag var vänligt sinnad men mycket orutinerad.
Stoltheten!! Stoltheten garanterat stoltheten!!! *aaaatjooo, attjjooo, hiiiihhiiii*
Skriver en fruktansvärt hästallergiker... *kippar efter andan*
dubbelörnen: Antagligen är det mest stolthet. För dubbelfleece fyller ju nästan ingenting;)
Allergi är inte kul - jag kör med ögondroppar mot björkpollen. Men det är ju en kortvarig historia. Tristare med hästallergi.
Strålande! Visst är det en härlig upplevelse. Jag har aldrig slutat att rida, har bara gjort ett uppehåll...numera ett långt sådant, men slutat har jag INTE.
Wow, ser ju riktigt proffsigt ut. Och inte är det du som ser stor ut, näe det är hästen som ser liten ut. Kul att det blev en positiv upplevelse trots visst initialt motstånd!
Kul att det blev en bra upplevelse och att du satt kvar under hela ritten, så nästa gång blir det väl galopp!
Det var ta mig f-n det modigaste jag sett på länge
Provat en gång, fick nästan höjdskräck. När burgerbiffen dessutom började röra på sig..
Det var MODIGT!
Fö. tror jag, att hästen är rätt liten...det är därför Du tycker att Du ser lite *stor* ut!
Så det så :)
Heja dig! Det ser ju jättebra ut!
Sist jag red gick hästen in i stallet igen. Med mig kvar på ryggen.
panter: Det var mycket annorlunda mot vad jag hade föreställt mig. Det gav mersmak.
nollan: Jag är fortfarande förvånad över hur roligt det var. Och att en häst kan vara så snäll.
frukostflingan: Minst!! Eller hoppning. Det ser jag som den ultimata utmaningen.
cs: Jag är som sagt imponerad själv! :). Det var bra mycket roligare än jag kunde föreställa mig.
Hästen är mesigt snäll, som tur är.
l*eva: Vet du vad - PRECIS så tror jag att det är! Hästen är en ovanligt liten sort.
ellis: Det måste kännas knasigt när hästen helt ignorerar sin ryttare.
Märkte han inte ens dig?
Det är ju svårt att tänka sig att han inte märkte att han hade mig på ryggen, jag är ju inte direkt liten, men de sa att han var väldigt matglad och alltid ville in i sin box och äta. =)
ellis: Åhnej, du är inte större än vad jag är. Ska vi ses på kondiset igen och mönstra varandra?
Jag är imponerad! Kan tänka mig att det inte är de vanliga grävmusklerna som ömmar den här helgen?
GJ
ps Hoppas du inte var för rädd för att göra vad artigen kräver dvs tackade hästen för skiten.
Åh vad roligt att du lade ut en bild!
Och ännu roligare att du faktiskt gillade det.
Men konstigt att du inte känner av det, jag lider jättemycket efteråt... :)
GJ: JAg skötte mig väluppfostrat, det vågar jag påstå!
Känner fortfarande inte av musklerna ett endaste dugg. Mycket märkligt. Undrar hur jag smygtränar dem...
lindalotta: Visst är det knepigt att inget känns. Men det kommer kanske i morgon. Jag kommer kanske att gå som John Wayne då.
Skicka en kommentar