En riktigt obehaglig kombination, det. Och vad gäller saken?
Fästingarna.
De där otrivsamma kräken som jag plockade av katten och fraktade iväg inneslutna i en glasburk till jobbet.
Om någon läsare är känslig för fulbehandling av fästingar så stanna här.
Andra kan fortsätta.
Burken ligger i min skrivbordslåda och jag ska se hur länge de håller sig vid liv. Den allra största fästingen fick min hjälp att gå hädan innan jag kom på att kolla fästingars livslängd.
Men jösses människa, sånt googlar man, tänker säkert nån.
Jodå - det har jag gjort. Tre, fyra dagar när de är avplockade läste jag.
Undrar verkligen om sånt stämmer. När jag gick hem idag var det fortfarande liv i burken. Dessutom var det massor av små nästan genomskinliga kulor på en fästing. Vi får se om det rent av är en barnkammare.
Idag har de levt i burken i 10 dagar.
10 kommentarer:
learning by doing mer pålitligt än learning by googling...
Du har väl skruvat åt locket ordentligt, tänk dig om burken är tom på måndag!
Bravo Lilla B forska på. Väntar med spänning på nästa rapport.
nell: Men fan så mycket krångligare ibland.
englundskan: Har garanterat skruvat åt rejält!
epsilon: Jag är bra nyfiken på hur det ska sluta. Ja, det vet jag ju i och för sig, men tiden är intressant.
Intressant! Jag ser fram emot resultatet! Den jag plockade av lillkillen råkade hamna på badrumsgolvet när jag skulle visa honom den. Och sen har vi inte sett den. Men då kan jag räkna med att den är död nu. Undrar vart den tog vägen?
fru Hansson: Det är inte dumt med bloggkontakter :)
Ser med intresse fram emot hur detta experiment ska sluta. Forskning kan vara mycket spännande:)
bettankax: Visst kan den det! Fast jag tror inte fästingarna klappar händerna, precis.
Bra äntligen någon som törs. Håller på dig, dessa djur gör ingen nytta.
Agneta: Jag är hårdare än Fantomen, serru. Fästingarna må darra.
Skicka en kommentar