En odlare ger aldrig upp. Inte ens om snön i vårmånaden april ligger som ett halvmetertjockt gråvitt betonglager i trädgården.
Beror envisheten på ett genomuselt, riktigt ruttet omdöme eller möjligen på spirande förhoppningar om vårlig grönska? Det vet man inte med säkerhet.
Helt säkert är att på varje fönsterbänk finns burkar med chiliplantor och med tomatplantor. Inte är de stora, plantorna, men de lever. Så småningom ska potatisen läggas till förgroning. Jag brukar ha dem i sovrumsfönstret.
- Knöl som knöl, säger jag så käckt jag kan till Husbonden.
Jag tror inte att han uppskattar skämtet. Eller så hör han dåligt. Åtminstone när det behövs...
7 kommentarer:
Knöl som knöl... Betyder det att du brukar ha husbonden i sovrumsfönstret när inte potatisen är där?!
Hej Nollan! Ha ha - nä, nån måtta får det vara. Trots allt. :)
Du måtte ha fina fönsterbänkar - och många. Och lycka till med snösmältningen.
epsilon: Jag har väldigt många fönsterbänkar men skönhetsvärdet är nästan lika med noll. Hoptiggda tomma godisburkar från affären liknar nog inte ens shabby chic... Men det ska bli fint i växthuset så småningom!
När jag kom till pensionatet första gången, då stod här små plantor överallt.
Det gör det inte nu och jag undrar varför ..?
Är det mig det beror på?
Vad ambitiös du är, själv har jag bara hunnit tänka tanken att jag borde så några tomater och så läser jag att du har fönsterbänkarna fyllda av egensådda blivande tomater och chili. :-)
Elisabet: Du är väl pvs blomster nu!
Karin-o-s-t:Varje år ser jag fram emot den här tiden när fröna åker ner i burkarna och tankarna på sommaren gror fortare än tomaterna.
Skicka en kommentar