Apropå färgvalen av gladiolusarna så kommer jag ihåg följande helt sanna historia.
Min syster ringde mig för en hel del år sen. Alldeles upplyft av en fängslande och lärorik föreläsning hon fått gå på. Lyriskt berättade hon om hur skickligt föreläsaren lagt fram de nya forskningsrönen. Hur engagerad hon varit. Hur tiden bara runnit iväg.
- Hon var så lik dig, sa systern.
Mera, mera, tänkte jag. Sånt vill man ju höra mycket av.
- Precis som du. Tänk, hon såg ut som om hon stigit upp ur sängen, inte tänt lampan, öppnat garderobsdörren och bara tagit de kläder som hängde närmast ...
Så var det med det.
Vi skrattade hjärtligt ihop och jag kan försäkra att min syster träffade på pricken rätt.