På verandatrappan står fortfarande granrisbocken och håller utkik. De röda rosetterna i granrishornen lyser mot snön i barrpälsen. Julen är slut sen länge men bocken är lika grann nu som då.
Jag har gått förbi honom varje dag men knappt sett honom längre.
Fy på mig. Så hemmablind jag är.
Tur att man ser Husbonden i allafall ...
8 kommentarer:
Tror att husbonden är glad över det :)
Jag hittade en förrymd tomte idag... tar de aldrig slut?
Panter: Nä - det dyker alltid upp något julkrafs ända fram till midsommar. Barren från granen brukar vara det sista. De som kryper fram under lister och andra gömslen.
Nå måtte jeg kaste ett blikk ut på verandaen her. Der står det en gran med julelys enda... ;)
Og husbonden her lengter jeg etter å se. Han har vært 5 uker i Spania nå....
Den röda amaryllisen har dragit till med en tredje stängel! Och det är ju vackert och bra och allting - men det var finare i julas... nu vill jag ha pärlhyacinter! Och aldrig är man nöjd!
ida. Tänk att det ALLTID blir något julkrafs kvar! Något som man inte längre ser och som bara står och står.
5 veckor i Spanien - det var lång tid, det. Skönt när han kommer hem igen.
katarina: Visst är det helknäppt!! Bara längta efter något man ännu inte fått istället för att njuta och glädjas åt det man verkligen redan har.
Det föll mycket snö under natten och jag längtar efter vår!
Hi hi och antagligen så påminner inte husbonden om julbocken heller...
Har också några sådana där "röda ställen" som stör ögat men som jag inte får orken att ta undan...sen...så är det glömt...bla en käck julkrans på ytterdörren...
Kram från Malin
malin: Julbocken och Husbonden är inte så där påfallande lika precis. På verandaväggen hänger den fina granris-och lingonkransen kvar. Den är lika fräsch och fin som innan jul. Den får hänga ett tag til - det stör mig ionte. Men ve och fasa om jag hittar en tomte!!
Skicka en kommentar