Du ligger hästlängder före mig....inga kungsliljor än! Endast knoppar här..fast mina står ju utomhus förståss:) Rutigt, randigt och prickigt...senaste trädgårdstrenden?
billan: Klart jag ligger hästlängder före med nio säckar äkta skit!! Jag är inte så trendkänslig så jag slår på stort och har alla mönster för säkerhets skull...
Nell: Nejnej, bara tre stycken är nergrävda. Jag ska gräva ner en eller två till lite senare. Resten ska ut i trädgårdslandet så småningom. Vädret för gärna bli lite varmare.
Det där måste vara en annan sort än den enda riktiga jag såg som barn - på en äng utanför Uppsala, och fick påtalat för mig att det var "min" blomma, eftersom Sabbatsberg ligger i Upplandsdelen av Sthlm.
Jag tror att minnet av den märkliga rutiga blomman är finare än om jag skulle ramla över någon nu.
Bloggblad: Den du såg är säkert den riktiga - de här är antagligen en smula förädlade, kanske lite större blomma eller högre växthöjd. Allt brukar ju förädlas, som det så vackert heter. Förändras är nog bättre. Men den är fasligt fin ändå, min lille rutige.
Här är det som vanligt katastrof i trädgården, nu håller min man dessutom bara på med båten på alla lediga stunder. Det spörs om jag får nån sallad... ska locka hem sonen och höra om han kan gräva lite. Jag får ont i fingrarna av handarbete. Stickade för mycket förra hösten...
bloggblad: Låt sonen fixa en pallkrage, häll i ny = ogräsfri jord och så salladen sen. Så gott som underhållsfritt om du har såpass brett mellan såraderna att du/mannen kan dra ett skyffeljärn mellan dem. Ogräsrötterna lossnar och arbetet är nästan noll.
Minnet är oftast att husen var större, blommorna vackrare, sommaren varmare. Man ska nog inte söka efter riktigheten i ens minnen utan vårda dem. Det är ju känslan de ger som man blir glad av.
bettankax: Oj! En hel äng! Men jag har åtminstone en rutig duk...
Rutiga blommor, en randig T-shirt och skitprickiga nävar.
9 kommentarer:
Du ligger hästlängder före mig....inga kungsliljor än! Endast knoppar här..fast mina står ju utomhus förståss:)
Rutigt, randigt och prickigt...senaste trädgårdstrenden?
billan: Klart jag ligger hästlängder före med nio säckar äkta skit!!
Jag är inte så trendkänslig så jag slår på stort och har alla mönster för säkerhets skull...
gräver du ner alla nie i växthuset?
Nell: Nejnej, bara tre stycken är nergrävda. Jag ska gräva ner en eller två till lite senare. Resten ska ut i trädgårdslandet så småningom. Vädret för gärna bli lite varmare.
Det där måste vara en annan sort än den enda riktiga jag såg som barn - på en äng utanför Uppsala, och fick påtalat för mig att det var "min" blomma, eftersom Sabbatsberg ligger i Upplandsdelen av Sthlm.
Jag tror att minnet av den märkliga rutiga blomman är finare än om jag skulle ramla över någon nu.
Bloggblad: Den du såg är säkert den riktiga - de här är antagligen en smula förädlade, kanske lite större blomma eller högre växthöjd. Allt brukar ju förädlas, som det så vackert heter. Förändras är nog bättre.
Men den är fasligt fin ändå, min lille rutige.
Ja. Den "riktiga" är i alla bra i minnet.
Här är det som vanligt katastrof i trädgården, nu håller min man dessutom bara på med båten på alla lediga stunder. Det spörs om jag får nån sallad... ska locka hem sonen och höra om han kan gräva lite. Jag får ont i fingrarna av handarbete. Stickade för mycket förra hösten...
Kungsängsliljor är bedårande. Grattis till dina fina:) Idag har jag njutit av en stor äng full av dessa liljor.
bloggblad: Låt sonen fixa en pallkrage, häll i ny = ogräsfri jord och så salladen sen. Så gott som underhållsfritt om du har såpass brett mellan såraderna att du/mannen kan dra ett skyffeljärn mellan dem. Ogräsrötterna lossnar och arbetet är nästan noll.
Minnet är oftast att husen var större, blommorna vackrare, sommaren varmare. Man ska nog inte söka efter riktigheten i ens minnen utan vårda dem. Det är ju känslan de ger som man blir glad av.
bettankax: Oj! En hel äng! Men jag har åtminstone en rutig duk...
Skicka en kommentar