Småplantor i korgen

Här står de överblivna plantorna och väntar på avhämtning.
6 chiliplantor och en gurka.
Det bara visslade till och så var de borta.

Växthuset idag

Varsågod och kliv in! Klicka på bilden så går det lättare.

Nu har fiberduken åkt av. Alla tomater, gurkor och chiliplantor står på sina platser.
Några plantor blev över, man kan skymta dem längst till vänster.
De får åka med till jobbet och blir bortadopterade.

Just det. Så får det bli.

Salladsfrön gillar kylslagen jord

Så är det. Nu är det en bra tid att så sallad eftersom salladsfröna gror som bäst när jordtemperaturen inte är alltför hög. Det här året tänker jag satsa på fem olika sorter. Vill man fin sallad ända fram till frostnätterna i höst så får man så på nytt under sommaren. Om det då, helt mot förmodan, skulle vara tropisk värme är det ett prima knep att först vattna i såraden med kallvatten. Sen gror det finemang.

Gammalt och väl beprövat odlingstips.

Lömsk spåman och opålitliga damer

Nu har de tre berömda väderspådagarna gått. Urban, Vilhelmina och Blenda. De som ska spå sommarens väder enligt bondepraktikan.

Men tyvärr. Det verkar gå åt fanders med sommaren enligt dessa tre. Kyla, blåst, regn och möjligen en ynklig strimma sol ska glädja oss fram till september.

Jag tror de ljuger. Sommaren kommer att bli varm och skön. Lite värmebonus kan vi gott få efter den rent überdjefliga vintern. Det är oss väl unt, tycker jag.

Urban, Vilhelmina och Blenda spår sommarväder

Litar vi på SMHI? Sätter vi tilltro till Danmarks Meteorologiske Institut eller glor vi kanske till vardags hellre på yr.no?

Många gör så. Särskilt när sommar och semester finns inom räckhåll. Vill man hellre spå väder med abborrfenor, renmagar eller gäddtänder går det också bra. Lite kladdigt och vasst, bara.

Bäst är nog ändå att använda sig av gammal hederlig bondekunskap.

Så här enkelt är det:
Urban, Vilhelmina och Blenda så ska sommaren ända.
Urbandagen spår junivädret, Vilhelmina julivädret och Blenda berättar om hur augusti blir.

Eländes nog ser junivädret ut att vara nära släkt med polarvintern. Kallt, blåsigt, en snabb solstrimma och sen kallt igen.

Vi får sätta vår tilltro till Vilhelmina, den pålitliga gamla damen.

Familjen Fästing på äventyr

Monsterkatten, han som till del beskrivs i inlägget nedanför, har den otrevliga egenheten att dra ut i skogen och sen komma hem fullsatt av fästingar. Obehagliga kräk, för övrigt.

En arbetskamrat har inte sett fästingar och sån okunskap måste det rådas bot på. Plockade Monsterkatten på fästingar i olika storlekar, la i en glasburk och skruvade åt locket ordentligt. Arbetskamraten tyckte de var äckliga.Ja, inte är de direkt granna att skåda, precis.

När alla gått hem fick hela familjen Fästing komma ur glasburken en stund och ströva runt på ett vitt kuvert. Allt för att göra sig bra på bild. Solen lyste in lite snett på fönsterbänken och de hade utsikt över torget. Lite annat än hemma i skogen, det.

Sen var det bara att jobba på ett tag till. Man kan ju inte förlusta sig hela dagen.

Monsterkatt i trädgård

Den galtliknande svarta katten, han som äter sur skinka och julstjärnor, fick för sig att vara ute på trädgårdsäventyr idag. Inte för att han har har ens det minsta trädgårdsmästaranlag utan mera för att vara sällskaplig.

Vi har en grusgång som alltför lätt invaderas av ogräs. Ogräs i grusgångar är lika otäckt som pölsa. Bort, bort så fort som möjligt.
Jag har rensat och rensat. Lukat, säger vi där jag kommer ifrån. Skojig lek, tyckte katten, hoppade fram och slängde fram tassen. Klorna satt som gjutna i min hand. Högst oskönt.

Grusgången blev fin till slut.
Potatisen kom i jorden liksom blomsterbönorna.

Kattskrället gick och vilade sig.
Så kan man också ha det en helt vanlig söndag.

Fullsatt

Gurkplantorna Max och Tanja har fått sina slutgiltiga platser. Lyckades dessutom med konststycket att trixa ner två tomatplantor till där det såg lite, lite tomt ut.

Nu kan allt bara sätta igång och växa. Ju mer desto bättre. Vinbärstomaten blommar. Får man inte potatis till midsommar kanske egenodlade tomater kan vara ett alternativ. De är ju av samma släkt, potatis och tomater.

Nästa projekt är trädgårdslandet. Men det får ligga och vila tills i morgon.
Precis som jag.

När slöjorna lättar

Under fiberduken tar sig såväl chili som tomater.

Beslöjade tomater

Är det kallt ute, går åskan och smattrar regnet finns det bara ett att göra. På med fibern.
Tomater gillar värme.

Ja, vem gör inte det, förresten.

Årets tomatsorter

Det som lite vanvördigt kallades tomatträsket i inlägget här nedanför består av följande:
4 Apelsintomater
4 Sungold
4 Picnictomater
3 Brown Berry
3 Vinbärstomater
2 Tomato Berry
1 Green Zebra

Nu står de på sina platser. Ritningen bifogas.

Undrar förresten om man kan dö av tomatförgiftning?

En hjälpande hand

Under helgen har barnbarnet och jag kärrat jord, flyttat om växter och bringat ordning i tomatträsket.

Tungt arbete stundar

Idag blir det hårt jobb. Nävarna fulla av jord och dynga runt fötterna.
Igår fick jag nämligen hämta jord hos en god väns bror. Så välbrunnen gödsel att den omvandlats till den finaste blomjord. Med nerfällt ryggstöd på Saaben och bilen totalt fullastad med jordsäckar körde jag hem igår kväll.
Det var nog ren tur att bilstackarens underrede inte skrapades sönder.

Mitt fjäskande för tomater, gurka, chili, basilika och blommor känner ingen gräns...

Max och Tanja

Förra året fick jag en gurkplanta, Tanja, av en odlarvän. Den stod i växthuset, redigt nergrävd i hästskit och trivdes förträffligt. Många gurkor blev det...
När hösten kom tog jag frön från en övermogen, nästan gul och verkligen oätlig gurka. Bäst före hade passerats med råge. Fröna tvättades rena och när de var torra fick fick de ligga i en hopvikt melittapåse. Så gör jag med alla fröer förresten.

Jag har aldrig förr tagit egna gurkfrön och var inte säker på att det var i rätt tid jag tog hand om dem. För att vara på säkra sidan köpte jag en påse frön för en tid sen. Max heter de.

Nu har jag Max och Tanja som spirar så fint. Slanggurkor ska de bli. Men stämmer det?
De är kanske pussgurkor...

Till sommarens drinkar

En del föredrar te. Andra väljer hellre en drink.
Förra året köpte jag en liten planta Marockansk mynta. Den växte till sig skapligt och jag delade den för ett tag sen. Mynta i en kruka växer ute medan den andra får låtsasafrikansk värme i växthuset.

Saken är den att äldste sonen bjöd sin mor på en god och stark Mojito i somras. Nu odlar jag upp mynta så det räcker för hela sommarens frestelser.
Jag står för det kryddgröna och sonen för resten. Ett hyggligt arrangemang, tycker jag.

Han är ovetande om mina planer ...

Vino Nordica

Den klarade vintern, min hårdföra vinranka. Det är lika spännande varje år att se om den flagnande, torra vinstocken kan pressa fram några späda blad.

För säkerhets skull vattnar jag den rejält när vårsolen kikar in. Rosor vill ju ha mycket vatten för att blomma bra. Det är kanske likadant med en vinstock.

Just nu ser den rätt ynklig ut. Det blir nog bättre längre fram. Man kan klicka på bilden om man vill skärskåda bladen.

Det är aldrig försent!

Efter att ha hållit en föredragsserie på en socialförvaltning fick jag bland annat den här skylten. Glad blev jag och skylten fick en plats i växthuset.
Tanken bakom placeringen är att jag hela tiden lär mig nytt om odlingar. Skulle jag odla efter konstens alla regler skulle jag tvärdö av uttråkning. Det är då ett som är säkert.

Jag började med mina växthusodlingar för mer än 15 år sen. Då sas det att man inte kunde odla tomater och gurka i samma växthus. Håhå jaja. Det är bara att försöka och då ser man lätt att det går finemang.

Sen sas det att jorden måste bytas varje år. Gräva ur den gamla var ett måste och in med nytt. Bullshit säger jag med den erfarnes röst. Det har jag aldrig någonsin gjort och det fungerar prima ändå. Knepet är att ösa på med dynga.

Sist men inte minst har jag läst och hört att man absolut måste tvätta ur växthuset på hösten för att inte ohyra ska övervintra. Det där åbäkade jag mig med under flera år. Sen tog latmasken över. Under bra många år har jag tvättat ur växthuset grundligt när vårsolen ligger på och innan odlingssäsongen börjat. Går det bra? Jajamen. Precis lika bra som hösttvätten.

Och vad lär man sig av detta: Prova själv! Tro inte på allt gammalt! Går det åt helvete är det inget man dör av utan man fortsätter bara med nya experiment.

En grön kollektion i fönstret

De här frostömma typerna får stå inne i stugvärmen ett tag till. De mera hårdföra tomaterna hukar under fiberduken i växthuset.
Häromnatten bad de om nåd, förresten. Temperaturen kröp fyra grader under nollstrecket och sånt gillar de inte det minsta. Värmefläkten fick gå trots mina principer om hushållning med el.

Fröerna till chiliplantorna har jag fått av Billan och tillväxten är prima.

Inside information

Bilden tog jag innan nergrävningen av hästskiten började. Tomatplantorna står i högra markbädden men syns inte i bild. Egentligen är de fortfarande så små att de knappt syns. Ädel frukt mognar långsamt sägs det.

Förhoppningsvis gäller det även för små tanter...

Kungsängsliljor

Rutiga blommor, en randig T-shirt och skitprickiga nävar.
Så kan man också ha det.