Vid den här tiden ger de sig tillkänna, älglössen. De vidriga kräken som surrar, bits och till allt elände nästan är omöjliga att ta död på.
Den som aldrig träffat på älglusen eller hjortflugan kan tro att det här skrivs av en mordisk typ. Men så är icke fallet.
Lusflugor är ett flygande otyg från helvetet. Därom råder inga tvivel. Kolla själva:
1. Det kan man läsa om här. Se en bild kan man också göra.
2. Och här när jag satt nerlusad på en föreläsning på Universitetssjukhuset i Örebro.
3. Och ännu mera här om hur älgjakten förlängs till tre veckor.
7 kommentarer:
Konstigt att jag aldrig har stött ihop med just de där små kräken.
sqz: De finns i jättelika horder på vissa platser och saknas helt bara några kilometer därifrån. Det är olika från år till år. Så det finns gott hopp om att du kan få träffa på dem ;)
I år har jag faktiskt klarat mig fån dessa odjur. Men man vet ju aldrig.
De är verkligen så otrevliga,
epsilon: Hoppas du slipper dem fortsättningen också! Jag tycker de är så obehagliga. Betten av dem är inte heller trivsamma.
Jag har bara läst om dem på bloggar - kanske finns de inte här vid kusten? Inte för att jag är ute så mycket i djupa skogar, men det händer ju...
Helst går jag på min vanliga stig, det gamla järnvägsspåret, med utsikt åt alla håll... där finns det på sin höjd fästingar, men jag har vaccinerat mig, så jag är inte fullt så rädd längre.
De har hållit sig på avstånd från mig i år och jag har väl varit på "rätt" plats kan jag tänka...De är vidriga...kan locka fram det mest vildsinta ur den allra ljuvaste lilla väsen....
Kramen från Malin
bloggblad: Tror att de blåser bort i kusttrakterna. Älglusen trivs i djupa skogen där den biter sig fast på älg, hjort eller rådjur. De kommer i svärmar, surrar obehagligt. Var mycket glad att du inte träffat på någon!
malin: Alldeles så!
Skicka en kommentar