torsdag, september 17, 2009

Varför blir de vita?

Det kan man sannerligen undra. Nu menar jag inte fingrar eller tår i höstkylan utan mina gladiolus.
Satte gladiolusknölar i växthuset för flera år sen. Valde massor av olika färger: laxrosa vilket visade sig vara en riktig äckelfärg, gula, vita, röda. Tänkte att det inte bara ska vara vackert, fint och mesigt välordnat i växthuset. Jag vill ha det lite ostyrigt och vilt också.

Har tagit upp gladiolusknölarna så ordentligt varje år, övervintrat dem i källaren och planterat ut dem framåt våren.

Färgerna har förändrats. I år är det bara VITA gladiolus.

Varför gör de på detta viset? Jag vill att det inte ska vara så färggenomtänkt. Jag vill ha oordning.
En smula, i alla fall.

16 kommentarer:

englundskan sa...

Var det inte det Linné ville också, ha ordning på naturen. Det där med att de ändrar färg är kanske samma sak som med penséerna som blir små blå violer om de får vara ifred och självså sig. De framavlade varianterna återbildas till ursprungsmodellen var det någon som förklarade för mig.
Gäller som förklaring tills vidare i brist på bättre.

Kersti sa...

Naturens lag att sträva mot någon form av ordning :) så även om du inte vill är det de som bestämmer.

Love, literature and gardening sa...

Det låter otroligt vackert men en mängd vita gladiolus!

Det är så fint med trädgård att man inte kan bestämma över den. Eller?

epsilon sa...

Bara vita - det måste ju vara jättesnyggt.Du får väl fixa din oordning på något annat ställe.

Lilla B sa...

englundskan: Har själv funderat i de banorna. Ursprungsfärgen är kanske vit. Men förändringen har bara tagit några få år. Jag är osäker ändå på om det verkligen kan slå igenom så kvickt.

Lilla B sa...

kersti: Lider mycket under naturens lag - den som säger att kirskålens rötter väller in, att tistlarna har ett nätverk under jorden och att rådjurstungorna gillar trädgårdsväxter. Gillar lagom oordning. Gäller allt.

Lilla B sa...

love-literature and gardening: Jovisst är det en del av charmen att man inte riktigt rår över växterna. Ibland överraskar de en på det mest trivsamma sätt.

Vita gladiolusar är verkligen stiiga. Men i detta nu syns de knappast eftersom änglatrumpeten i växthuset är monstruös till sin växt. Och vitblommande, den med.

Lilla B sa...

epsilon: De syns knappt eftersom de skyms av den vita änglatrumpeten.
Så det låter mycket vackrare än det är. Om de hade haft de skrikande färgerna hade de nog märkts, skulle jag tro.

l*eva sa...

Jag tror att det har något med jorden, att göra!
Med Hortensior är det ju så...
För mycket kalk och de blir...ja just det, vilken färg-minns jag inte just nu men...PH-värdet, kalk och något annat...kan förändra vissa växters färg.

Så säger den sanna AMATÖR-trädgårdsmästaren :)

SqZ sa...

Dina gladioler kommer upp i alla fall. Det är bra :-) Men jag håller med om att det är märkligt att de byter färg. Själv fick jag inte upp en enda vit i år.

AnnA sa...

Jag tycker det verkar jättekonstigt!
Å andra sidan, jag har aldrig satt gladiolus, så jag har inte en gnutta erfarenhet av dessa knölar.
Tänk, om du har en liten trädgårdstomte, Lilla B, som varje år går och byter ut dina lökar...;)
Skämtåsido, kan du inte plantera de vita någonannanstans där de inte försvinner i omgivningen?...
Ha det!
hälsn
AnnA

Lilla B sa...

l*eva: Jag hade inte en tanke på hortensiorna. Intressant idé. Kanske är gladiolerna också känsliga för hur jorden är. Och jag som har mängder av hästskit - hur kan det bli VITT då? Förunderligt, må jag säga.

Lilla B sa...

sqz: Fick du inga gladioler i år? Det var sorgligt. Gillar dem eftersom det är lite kitsch-pamp över dem.

Lilla B sa...

AnnA: Var alldeles säker på att gladiolerna aldrig någonsin kommer att ha den här placeringen någon gång till!!
En liten trädgårdstomte ( obs levande - inte keramik) skulle jag gärna hysa här på gården. Fast han skulle bli mera uppskattad om han gjorde nytta istället för att busa runt med gladiolusknölar.

l*eva sa...

Kanske för MYCKET AV DET goda?

Lilla B sa...

l*eva: Ja.