Apropå färgvalen av gladiolusarna så kommer jag ihåg följande helt sanna historia.
Min syster ringde mig för en hel del år sen. Alldeles upplyft av en fängslande och lärorik föreläsning hon fått gå på. Lyriskt berättade hon om hur skickligt föreläsaren lagt fram de nya forskningsrönen. Hur engagerad hon varit. Hur tiden bara runnit iväg.
- Hon var så lik dig, sa systern.
Mera, mera, tänkte jag. Sånt vill man ju höra mycket av.
- Precis som du. Tänk, hon såg ut som om hon stigit upp ur sängen, inte tänt lampan, öppnat garderobsdörren och bara tagit de kläder som hängde närmast ...
Så var det med det.
Vi skrattade hjärtligt ihop och jag kan försäkra att min syster träffade på pricken rätt.
10 kommentarer:
Hi hi...sådär blir det för mig också o det även om jag ansträngt mig...ja nästan alltid...men jag trivs så...
Ha det gott nu...
Kramen från Malin
Visst är det härligt med systrar som inte hymlar med sanningen.
malin: Har man ett uselt färgsinne kan det bli eländigt. Åtminstone för andra. Jag märker inget ... :)
Ha det gott du med!
epsilon: Det är förträffligt. Man vet precis vad som gäller.
Underbar historia...du verkar ha en ärlig och finfin syster:)
Önskar dig en trivsam helg utan frost och fästingar och annat elände!
Ha ha ha vilken härlig historia! ;-)
Men kläder är till för att de ska vara sköna och funka för det man ska göra...tycker jag. Så jag håller på dig. :-)
Haha!
billan: Systern är prima!
Ha du en trivsam helg, du med! Fästingshelvetet är inte över än - plockade nyss två stycken på kattskrället.
londongirl: JAg tycker också att historien är rätt kul. Och sann i alla bemärkelser.
Jag har noll färgsinne men är petig med tygsorter. Mjukt o skönt är ett måste.
bloggblad : Mmm. Så har vi det :)
Skicka en kommentar