Allt var inte bättre förr. Ser i min gamla trädgårdsdagbok att jag noterat -10 grader kallt den 18 oktober 2002.
Idag står termometern på +6 grader.
Utanför sovrummet står en stor gran. Jag uppskattar höjden på den till runt 43 meter medan Husbonden, som inte är lagd åt överdrifter, påstår att 15 meter räcker bra. Varje oktobermorgon tittar jag ut när jag vaknat för att se om snön ligger på granen.
Inte än, inte än.
Det vita överreklamerade eländet kan gott dröja.
11 kommentarer:
panter: Så olika vi tycker om snö och vinter!
Underbart! Ännu en som skyr vintern. Tänk om man fick välja själv...
Art Garfunkel - den blev jag introducerad till när jag jobbade i London 1990... jag hade velat följa med er. Maria
Det måste vara mitt norrländska påbrå.
Ha ha ha, du är rolig du!!! Dagens höjdpunkt att läsa din blogg - ungefär 67 meter, minst! /Ruben
Noen ganger kan 15 meter virke som 43 meter ja! ;)
camellia: Om man själv finge välja skulle vintern få stansas ur almanackorna. Månaderna november-februari skulle kunna säljas till någon som gärna vill ha slask i skorna, tjocka långkalsonger och lilafrusna händer. Jag skulle nästan kunna skänka bort mina vintermånader, förresten.
mariaberg: Det var en oförglömlig afton - synd att du inte kunde vara med.
panter: Och mitt ställningstagande i vinterfrågan kanske beror på mitt sydsvenska arv :)
ruben: Va?! 67 meter? Det var inte illa. Svindlande höjder, så att säga - men det var ju någon annan som hann före med att skriva så.
ida: Ibland är varken höjd eller volym som man tror. Tänk när ungarna spiller ut ett glas mjölk. Innan de 1½ deciliterna slagit i golvet har de magiskt och obegripligt förvandlats till 10 liter.
Märkligt. Och varje gång likadant, dessutom.
Skicka en kommentar