En ny bostad

Nej nej. Den nya bostaden gäller inte mig. Jag tänker bo kvar i skogsbrynet efter min käre Husbondes död, den nya bostaden är till för mesar, inte för mig...

Under hela vintern, och även fortfarande, får fåglarna mat här i trädgården. De föds, nästan göds skulle jag vilja säga, med solrosfrön, nötter, hampfrön och mina egentillverkade talgbollar. Jag förväntar mig så småningom en tid av rejäl payback - ljuvlig sång och myggfri tid.

Idag inhandlades en ny fågelholk. Det väsentliga är plåtskoningen runt ingångshålet. Hackspettarna vill väldigt gärna hacka upp hålet och ta ungarna - jag har nog sett hur de gör. Hack hack - snabbt in med näbben, ta sig en unge och fort iväg. Middagen är räddad.
Plåten gör att de hackar förgäves. Men även en hackspett ska ju få leva.  De får mina hemgjorda talgbollar.

Det ser ut som om de gillar dem dessutom ...

Återanvända julblommor

Nu blommar julrosen så vitt och fint. Plantorna har ursprungligen suttit i julgrupper men när tjälen gått ut växthusjorden har småblommorna fått flytta ut.
Utblommade hyacinter brukar också få ny bostad. De trivs och kommer åter år efter år. Än så länge har de bara skjutit upp gröna blad.
Det är inte så dumt att recykla blommorna.

Den skarpsynte ser nog lite torra blad, spirande ogräs och grönskimrande marktegel också.
Snart nog ska det bli skinande vackert och den rutiga duken läggas på bordet.

Snart är det vår.

Försöksodling

Alltid lika spännande att odla nya sorter. Fröna till de här har jag fått av bloggkompisen Anita. Just nu ser plantorna rent förskräckligt ynkligt små ut men under våren ska det hända grejer.
Heter man Rocoto Manzano Grande kan man ju bara inte bli en liten fjöschili.

Stor och Stark är namnet.

Mot ljusare tider

Jaha - snålodlingen fick sig ett slut. Föll till föga för dessa små ljusramper. Tunna lysrör som fläskar på med rejält ljus utan att värma. Den där stora lampan på himlavalvet gör ju varken eller...

Närmare 40 olika chilisorter står på tillväxt. Ska det verkligen vara nödvändigt med så många, undrar kanske någon.
Nä - helt ärligt behöver man inte alls en mängd olika. Men det är inte behovet som styr utan lusten att odla. Chilin kommer i så många olika former, färger och smaker att habegäret växer nästan utom kontroll. Med extraljuset är jag inte enbart hänvisad till fönsterbänkar utan minsta skrymsle, garderob eller källarutrymme kan numera ses som odlingsmark.

Monsterkatten får jag hålla ett öga på. Risk finns att han tycker jag bjuder på en lyxtoalett med både jord och solsken...

Fest på solrosfrö och jordnötter

Snömängden är onödigt stor och fåglarna väldigt svultna. Nu behövs mycket mat. Det kan jag tycka själv också efter att ha skottat snö och skottat snö...

I denna förträffliga och bautastora fröautomat kan man ösa i så mycket att fåglarna lätt bör ha mat till  midsommar.
Jag tänkte iallafall så när jag köpte den men ibland har man fel.
En påfyllning räcker ungefär en vecka. Fåglarna är mest talgoxar, blåmesar och domherrar. En och annan nötskrika förser sig också med det som fallit ner. OM det blir några frön kvar i snön kommer rådjuren och slickar i sig dem. Intet må förfaras...

Det finns solrosfrön och solrosfrön. Några har jag fått av en god vän och ska så till våren. De ligger i ett kuvert och väntar.
Fåglarnas frön används direkt.

Ett år av tystnad är till ända

För snart ett år sedan skrev jag det senaste blogginlägget. Ett helt odlingsår har gått. Nu har de första chilifröerna kommit ner i jorden och allt börjar om på nytt.

Tystnaden beror på att Husbonden som omnämnts i inläggen inte längre finns bland oss. Han avled i somras efter att ha insjuknat i ALS.

Allt har sin tid. Leva har sin tid och att dö har sin.

När nu orken kommit åter tänker jag både odla och skriva. I vilken omfattning får vi se.

Det är åtminstone hög risk för många sorters chili.
Väldigt många...

När Snålmor odlar...eller odling med enkla medel

Bhut Jolokia, Aji Crystal och Hot Lemon strävar på där i fönstret. De tre har sällskap av ett tjog andra sorters chili. Alla fönsterbänkar i huset är förresten fullständigt belamrade med sålådor och krukor. Den estetiskt lagde skulle rysa vid anblicken.

För den som inte läst här tidigare kan jag berätta att jag idkar lågbudgetodling av ren och skär princip. Inget extraljus, inget värmetillskott, inga tjusiga krukor. Krukorna är tillverkade av tidningspapper och fungerar förträffligt. Griniga plantor som inte gillar detta och som vägrar växa blir kompostföda.
Här är det hårda bandage som gäller...

Någon tittar kanske extra noga på bilden och har synpunkter på att plantorna nog är i skrangligaste laget. Ingen fara, säger jag då. De blir frodiga så det räcker efter ett tag.

Inne grönskar det men ute ligger snön fortfarande skrämmande djup. Påskharen kommer kanske glidande på skidor...

Tomatdrömmar och lyxtoalett

Om det inte ska stanna vid luftiga tomatdrömmar utan verkligen bli till dignande skörd är det hög tid att skrida till verket och börja så frön.
Jag brukar bredså i återvunna godisburkar från en livsmedelsaffär nära mig. Bad dem om burkar och fick en hel kundvagn full!

Årets sorter är både helt nya och gamla välkända godingar. Vem överger förresten en Apelsintomat, en Sungold eller den lilla söta jordgubbstomaten Berry? Ingen med vettet i behåll, skulle jag tro.
Stockholmsdottern har nyligen varit i Spanien och klättrat i berget Montserrat och så påpassligt nog hittat tomatfröet Montserrat på La Rambla . En odlarmamma gillar sånt.

Det finns ett problem med sådden. Var ska jag ha alla burkarna? Fönsterbänkarna är totalockuperade av runt 280 chiliplantor. Jag får trixa och tränga. Sålådorna kan inte stå för lågt med tanke på den tjocke Monsterkatten. Det finns  risk för att han uppfattar tomatsådderna som en rent överjordisk lyxtoalett.

Jag brukar så tomatfröerna någon gång mellan den 16 och 26 mars. Det är dags nu.

Nytt år - ny chili

De tar sig väl i sina tidningskrukor. Den ena sorten efter den andra visar upp sig. En tröst när snödjupet fortfarande är 87 meter och kvicksilvret knappt är synligt.

Om två veckor infaller sommartid.

Pulver, chiliflagor och tårar

Det är inte mycket kvar nu av fjolårets chiliskörd. Det skramlar lite ödsligt i burkarna och på botten ligger fröna som släppt från frukterna. De nya små chiliplantorna är på tillväxt och de sista torra frukterna ska ner i kaffekvarnen. Kvarnen används enbart till att mala chili med. Annat vore galenskap.

Det blir trots lock på behållarna ett fint chilidamm som yr runt i köket och som irriterar ögonen och halsen duktigt. Hosta och gråt tillhör pulverframställningen. Att sånt djävulskt pulver kan bli så gott. Man kan häpna för mindre. Fröerna får förresten också slinka med. Det är styrka i dem vill jag påstå!

Ibland silar jag efteråt det nermalda och får de grövre flagorna och det fina pulvret åtskilda.  En ren lyxhantering.

Jag kan av erfarenhet säga att chilipulver är beroendeframkallande. En daglig dos hetta är vad som behövs för välmåendet.

Chilivanvett

Chilin har grott. Jag bredsådde fröna i plastlådor och hoppades att åtminstone några skulle ta sig. Och se det gjorde de sannerligen. Sorter från Sundsvall, Essen och Thailand trängs med frön från egna gamla odlingar. I flera av husets fönster står grönskande burkar och trängs. Jag tycker det är tjusigt men så är jag inte så estetiskt lagd heller.

Nästa steg är att vika papperskrukor och plantera om. Jag är redan lite på gång. På bilden flyttar den Vita Habaneron och Aji Pineapple till en bättre och rymligare bostad. I dagens läge är jag uppe i 226 omplanterade chiliplantor. Slutet har vi inte sett än.

Nån kanske undrar om man verkligen behöver så många. Och nej, det gör man inte. Verkligen inte.
Men en gång chilinörd - alltid chilinörd.

Den som kanske vill göra sig några papperskrukor kan kika här.

Ljuset är tillbaka

L

Ljuset är tillbaka. Chilifröna har grott.

Vad mer kan man begära.

Bortom snöskyffel och dubbdäck

Än är vintern inte så hård och eländig som den kan vara. Men vänta bara - snart är det långfillingarnas och tjockfleecens kyliga tid. Inte eftertraktad alls, vill jag påstå. Nähä. Och vad kan man se fram emot då? En del gillar julbestyr och andra skridskoåkning. Jag ser mest fram emot att nästa odlingssäsong ska komma igång.

Tidigt på året startar den. Redan mellan jul och nyår tar jag mig in i växthuset med sekatören i handen och vinrankan för ögonen. Det är en lämplig tid - inte för tidigt efter växtsäsongen så plantan förblöder. Och inte heller så sent att den börjat växa. Jag beskär hårt. Stenhårt.

Nästa hållpunkt i odlandet är januari/februari. Då läggs grunden till årets hetta! Inte den som möjligen kallas sommar utan den man avnjuter färsk eller torkad. Chilin, alltså.

Se på denna vackra bild! Chilifröer från Thailand direkt ner i min rostfria brevlåda! Som bonus slank det med en påse tomatfröer också. Tack snälla bloggkompis!

Sjö i november

Om den hemodlade chilin är het så det glöder är sjön desto svalare.

Snart nog täcker isen hela sjön och solen orkar inte upp så särskilt tidigt.

Vintern känns för övrigt rätt onödig. Mycket onödig, när jag tänker efter.

Stark hetta i en liten burk

Växthuset är städat och stängt för säsongen. Den blårutiga duken ligger ren och hoprullad i ett skåp. Vino Nordicadruvorna mognade till sist och åts upp liksom tomaterna. Men allt är minsann inte uppätet eller bortstädat !

De torkade chilifrukterna ligger sorterade i plastburkar. Stora burkar för Aji Cristal och Hot Lemon, små för alla de övriga sorterna. Fick frön till de vidunderligt rikbärande chilisarna av bloggvännen Anita. Tack för dem!

Häromsistens gjorde jag ett redigt fynd. Små glasburkar med tättslutande lock! De riktigt skrek efter mig: köp! köp! Inte brukar jag falla för impulsköp men nu trillade jag dit. Dessbättre.

Se på denna bild hur hettan liksom försöker tränga sig genom glasväggen. Jag kan garantera att det är glöd i burkarna. Vad sägs om en blandning av Hot Lemon, Aji Cristal, Hot Orange, Black Piquin och Inca Berry?

Tropisk hetta, kallar jag det. Skönt att ha när kvicksilvret kryper ner och vintern står för dörren.

Utan tid

Tidlösans lila blommor klarade lyckligtvis omställningen till vintertid. Efter några dagar under ett ovälkommet snötäcke ser de smått vilsna men inte helt utslagna ut. Inte riktigt pigga och alerta men vem är väl det i höstmörkret?

På vårkanten kommer tidlösan med liljekonvaljliknande blad som sen vissnar ner. På höstkanten skjuter krokusliknande, giftiga blommor upp.
En lite vimsig blomma, denna. Liljekonvalj, krokus och blommande i fel tid.

Borde inte heta tidlösa utan virrpanna.

Den inre värmen

Den hårda vintern stundar. Vi som påtagligt ogillar när snötäcket blir 83 meter djupt eller när termometerns kvicksilver inte ens blir synligt går en förskräckande tid till mötes. Fleecetröjor och långkallingar är förstås ett nödvändigt måste. Men vad sägs om att elda på inifrån?

En ny kärlek, undrar kanske nån?
Nä - inte alls. Den gamle gubben går att slita på många år till. Jag tänker på mat.
Det händer ofta att just mattanken slår till. Sånt kan ju inträffa även för den bäste...

Sommarens heta chiliodlingar ligger nu på burk. Bilden visar om inte hettan från helvetet så åtminstone glöden från växthuset.
Gubben Snö och gumman Frost - släng er i väggen! Här kommer Tabascon och Golden Cayenne!
Ni har inte en chans! Allt utom vaniljsås kan kryddas upp och skapa inre hetta.

Städtajm - ett nödvändigt ont

Se där! Även den lataste kan få fart. Som en gammal bekant en gång sa: När solen går i väster då blir den late bäster.

Allt som går att ta hand om är omhändertaget. Vindruvorna är skördade intill sista druvan. Chilin tronar på komposten tillsammans med tomatplantorna. Det är ett rätt hårt jobb att få ut allt och kärra bort.

Nu återstår rena finliret. Plocka undan blad och växtrester, rensa bort det ogräs som oförskämt nog har slagit rot, tvätta av krukor och växthus samt ta in den rutiga duken.

Bilden visar hur det ser ut idag. Man hänförs knappast men anar att nästa säsong kan växthuset uppstå igen som en paradisisk oas i tillvaron.

Höstens överdåd

Det sägs att less is more. Fel, fel fel!
Den som myntade detta har inte slutskördat tomater och chili.

Ring, klocka! Ring!

Eller Sting, klocka! Sting!
De små illröda chilipepparklockorna är av sorten Jamaican Bells.
Goda att fyllas med ost och gratineras säger bloggkompisen jag fått fröna av.