I ett hörn vid uteplatsen står en alpklematis som frösått sig själv. Bravo, säger jag. Det är prima när växterna har vett att föröka sig utan att man behöver åka till plantskolan för nya inköp.
Men, men. Precis som det hände sig på moderplantan krälar det överallt på växten av små och större blågröna larver.
Klematislarver.
Gift hjälper men fanns inte att tillgå idag. Tänkte att kan man koka kräftor ska man väl kunna koagulera larver med hetvatten.
Det gick förträffligt. Till skillnad från kräftorna lyser larverna inte röda men de ligger åtminstone tvärstilla på marken.
Och det är jag nöjd med.
2 kommentarer:
jag nyper om jag ser nåt ovälkommet
hannele: Här var de i miljarders miljarder. Omöjliga att hinna klämma ihjäl innan allt grönt var uppätet. Hemskt! I vanliga fall hälsar jag också på larver och liljebaggar mellan tummen och pekfingern. Mina, alltså.
Skicka en kommentar