Förra inlägget handlade om hur man kan fixa till nässelvatten - ett prima men stinkande gödningsmedel för växterna.
Tips kom snart om att man kan använda vallört på samma eller till och med bättre sätt. Fick erbjudande om några plantor från Kokospelle. Tackade förstås ja.
I förmiddags kom hon och levererade en hink med nyss uppgrävd vallört.
- Passa dig!, sa en annan arbetskamrat. Såna sprider sig så att man måste skyffla bort dem med traktor. Värre än kirskål.
Nu tror jag inte att något kan vara värre än just kirskål men jag har tagit det säkra före det osäkra och lönnplanterat vallörten på internationellt vatten. Gerillaodling i skogsbrynet.
På bilden står hinken på mitt skrivbord i väntan på hemtransport. Bladen slokade eländigt. Men om nu denna växt verkligen är värsta ogräset så får den bekänna färg på direkten! Jag förväntar mig att den står grön och grann på hemliga stället redan tidigt i morgon bitti.
8 kommentarer:
Så spännande med denna experimentlusta!
Det är det som är kryddan o odlingarna, tycker jag. Om jag inte finge hålla på med mina trädgårdspåhitt skulle jag förtvina. Ibland går det finfint men ibland barkar påhitten åt helskotta.
Vi har massor av såna på *lotten* har tagit hem och satt i norrhörnan...de såg lite ledsna ut, de första dagarna...men sen, kom de igen!
l*eva: JAg var ute och inspekterade min. Några av dem hängde lite med bladen men andra verkade pigga! Skulle tro att de tar sig allihop.
Varningen är verkligen befogad. Sprider sig verkligen med enorm livskraft. Nästan i klass med kirskål.
epsilon: Vilken tur att jag inte grävde ner dem i trädgården utan en bit längre bort! Kirskål har jag så det räcker.
Det där med gerillaodling på internationellt område gillar jag :D
dubbelörnen: Det är praktiskt och bra på alla sätt :)
Skicka en kommentar