Yngste sonen har nog ärvt sin mammas odlarintresse. Det är ett bättre arv att få än krokiga tår, dålig syn och uselt lokalsinne som annars kunde varit ett alternativ från mor.
De utspottade kärnorna från en passionsfrukt la han till groning mellan fuktigt papper.
Därefter såddes de i kattsand. I icke klumpbildande sand av märket COOP X-tra. Detta hände sig i våras.
Nu har krukorna kommit hem från Uppsala och är på sommarkollo i Bergslagen.
Passionsfrukt, förresten. Passar väl utmärkt som blogginlägg när det prinsessliga bröllopet nalkas.
10 kommentarer:
kattsand som såjord var en ny variant! :o)
mitt barnbarn verkar också intresserad :)
Skrattar ett varmt skratt, framför skärmen!
(fastän det är kallt ute)
Men så spännande! Jag hoppas vi får följa passionerna i fönstret!
Här blev det inte en physalis. Det har varit på tok för rörigt för att jag skulle klara av mer än överlevnad den senaste månaden.
Se här var det bra odlargener!! Va fina dom är.
johanna: det var det för mig också. Verkar fungera perfekt.
hannele: förträffligt bra!
l*eva: :)
bloggblad: Har följt din blogg med köksäventyret. Kan tänkta mig att du helst skulle velat ha flera hantverkare än några physalis
bettankax: de växer galant i kattsanden. Roligt att intresset finns hos sonen.
Men blir inte katten intresserad? Extra gödning.
epsilon: Katten är inte det minsta intresserad. Som tur, får jag säga.
Kul med sommarkollo hos dig...passion i sommartid är inte så dumt...
Å du...Liljebaggarna finns här ifall du undrar...
Kram från malin
Malin: Åh, fy! Är liljebaggarna hos dig. kläm ihjäl de feta larverna. Äcklig sysselsättning men inte kul att få blommorna uppätna
Skicka en kommentar