Här vilar en sjuk och trött liten katt innan sista färden. Den trogne följeslagaren som jagat och ätit orm, som krafsat bland fröerna och på sitt sätt designat om trädgårdslandet och som ständigt varit ett vänligt sällskap i drygt 12 år.
Nu är han död och hemma finns hans bror Monsterkatten som antagligen också tycker det är tomt.
Han har levt ett gott kattliv.
23 kommentarer:
Vilken fin bild!
Ja, det är ju detta som är det nackdelen med att ha husdjur .., att man vet att man en gång kommer att förlora dem.
Men så är det ju med människor också, förstås.
Men tänk, vilken glädje ändå dom har givit en! Klickade på huggormsinlägget som jag nog missat .., det var så där så jag fick hurven ,-)
Elisabet: Så länge man kommer ihåg dem, människor eller djur, är de ju inte helt borta.
Glädjen man haft av dem är trots allt större än saknaden efter dem. Borde vara i alla fall.
Just den här katten var en mästare på att fånga vattensork också. Många roliga minnen finns att ta vara på
Känner mig ändå lite gråtig. Har ju också varit tvungen att ta bort flera älskade familjemedlemmar.
mamsen: Sorgligt är det. Men ett nödvändigt beslut. Han har levt ett så gott liv här i skogen men blev sjuk och alldeles slut, kraken.
Ser ut som han vilar gott. Men vad det blir tomt...Nu får Monsterkatten hålla ställningarna. Visst är det han som äter julstjärnor? Nu är det snart så dags;)
Visst är det ledsamt men man vet att det är livets gång.
Katter lever äventyrliga och långa liv, och han hade ju ett gott hem alla sina dagar.
bettankax: Det blev tomt på en gång. Monsterkatten gör sitt för att fylla upp. Garanterat. Just nu sitter han i hallen och äter på en ostbit. Han är odräglig när vi äter frukost - tigger som en ouppfostrad hund. Reser sig på bakbenen och spänner fast klorna antigen i mig eller i bordskanten. Det är en ostskiva som gäller. ( jo - det är jag som skämt bort honom). Det blir bingo , dvs en ostskiva, för honom varje gång :)
Johanna: Ett riktigt gott kattliv har han haft. Inga sjukdomar tidigare. Stor frihet att röra sig på vår skogstomt och inne i skogen. Fångat allehanda bytesdjur och haft det riktigt bra.
bettankax: Glömde ju att svara på din fråga! Visst är det Monsterkatten som tuggar i sig julstjärnor.
Så tomt och trist för er och för Monsterkatten. Det känns fint att han levt ett gott liv och att han lämnar många fina minnen efter sig.
Men fy så sorgligt det är att skiljas från en trogen vän....
billan: Ja, det känns tungt och sorgligt att ta beslutet men alldeles nödvändigt. Det är verkligen mycket tomt här nu. Monsterkatten har gått ut och in flera gånger. Tror nog att han tycker att något är fel. 12 år är en lång tid
Så tråkigt för er. Vår Lotus som är 14 har fått problem med njurarna. Så han kommer bara vara med oss en kort tid till. Kram Lila-Christina
Christina: Så tråkigt för er katt. Och för er också förstås. Huvudet vet att man inte ska förlänga kattlivet om sjukdomen är obotlig men ens hjärta vill ha kvar den gamle katten. Man får stålsätta sig att inte bli egoistisk.
O så tråkigt, men ett nödvändigt ont. Vårdat många människor i livets slutskede och de har nog önskat att de varit en hund eller katt, för att få sluta sina dagar med en överdos av sömnmedel, som ju våra djur får, bara somna så skönt. Men tomt blir det.
agnetha: Precis vad jag tänkte!Men tomt är det. Mycket tomt.
Men oj, så sorgligt. Fin bild på lilla kissen.
De är ju så små, men får så stor plats våra hjärtan med deras personligheter.
Jag anar att missen har haft ett väldigt fint liv hos er och numera har det bra uppe i katthimlen där det finns massa sorkar att jaga!
Skickar en varm kram till er och Monsterkatten!
Jo: Tack snälla du! Det känns tomt när ingen liten katt kommer tassande runt hörnet för att knapra i sig lite mat. Jag väntar mig nästan att han ska dyka upp innan jag kommer på att det gör han inte.
Sorgligt även om det "bara" är en katt. Men det är ju livets gång även om man önskar att allt aldrig ska ändra sig.
Vilken vacker bild. Och vad sorgligt! Även om jag inte kände just denna katt blir jag alldeles tårögd. Tolv år är ju också en lång tid och det blir många dagliga påminnelser om att någon saknas framöver. En liten kattunge kanske vore en bra idé?
Nej men åh, det blir så ... ledsamt när de gamla kompisarna lämnar.
Har varit i samma situation, det blev väldigt tomt när gamla Murre (19 år) lämnade oss.
Men om du kollar min blogg och klickar på "kattduett" så tror jag du blir lite gladare.
epsilon: Visst är det så. Så snart man tar sig an ett djur får man vara inställd på att om nödvändigt avsluta ett lidande. Men inte är det roligt, precis
Karin: En liten kattunge just nu är nog inte så lyckat. Den timide lille katten som inte finns längre har en kaxig bror, Monsterkatten. Jag tror inte han skulle tolerera en liten söt kattunge. Han är en rätt grinig typ, egentligen
Englundskan: Den är kul! Tack!
så Tiger har jagat klart
Så Tiger har jagat färdigt/ Rosalia
Rosalia: Ja, det har han. Åtminstone här i jordelivet. Nu är det väl de himmelska mössen som får passa sig.
Skicka en kommentar