Veckans växthusbild

Idag ser det ut så här.
När solen och värmen äntligen kommit växer det fort.
Själv har man ju mera lust att ta det lite piano när hettan slår till.

Bilden är klickbar.

Ogräs i grusgångar

Det är riktigt fult, ogräs i grusgångar. Det ser slarvigt och trist ut.
Vem önskar sig förresten ogräsbemängda grusgångar? Ingen, antar jag.

Däremot kan man nog önska ogräset åt fanders, snabbt som blixten men helst utan alltför kraftfull arbetsinsats.

Inventering i skafferiet gav resultat. En flaska ättika, 24% hittades. Förträffligt. Ättikan späddes ut med vatten till en lösning på 12% . Sen sprutade jag den på ogräset.

HA! säger jag. Det fick vad det tålde! Redan efter ett par timmar gick det ner för räkning, blev brunt och vissnade.
Fram med en räfsa och riv på bara och ogräset är borta.
Sånt gillar jag.

Rötterna dör dessvärre inte och när det behagar grönska lite i grusgången igen går jag lös med ättikan en gång till.

Man skulle kunna tro att jag är sponsrad av Perstorp. Det är jag inte men om de händelsevis skulle vilja skicka mig en låda ättika tar jag tacksamt emot den.

I växthuset

Allt är senare än vanligt. I växthuset strävar tomaterna på: den gula Anna German, Sungold, Chocolate cherry, Kumato, Olivade, Dansk Export, Apelsintomat och lilla söta Bonzai. Tre sorters gurka, massor av basilika och chili står och småhuttrar.Det har varit kalla nätter vilket inte på något sätt gör växterna glada och begivna på att växa till sig.

Pelargonerna har jag burit ut så när som på en kruka. Änglatrumpeten fick en omgång med sekatören, den hade fått växtfnatt inomhus och var omöjlig att hantera.

Och så är den blårutiga duken pålagd.

Varsågod och stig in! Sommaren kan börja.

I midsommartid

Så här ser det ut alldeles nära vårt hus idag. Sommar är betydligt trivsammare än vinter.

Passion och kattsand

Yngste sonen har nog ärvt sin mammas odlarintresse. Det är ett bättre arv att få än krokiga tår, dålig syn och uselt lokalsinne som annars kunde varit ett alternativ från mor.

De utspottade kärnorna från en passionsfrukt la han till groning mellan fuktigt papper.
Därefter såddes de i kattsand. I icke klumpbildande sand av märket COOP X-tra. Detta hände sig i våras.

Nu har krukorna kommit hem från Uppsala och är på sommarkollo i Bergslagen.

Passionsfrukt, förresten. Passar väl utmärkt som blogginlägg när det prinsessliga bröllopet nalkas.

Lever liljebaggen?

Liljorna växer så ordentligt i växthuset. Har inspekterat dem lika ordentligt. Synat bladen från alla håll. Icke en lackröd liljebagge i sikte någonstans.

Möjligen är de ihjälfrusna efter den jämrans vintern.

Det är något att vara glad över en helt ordinär söndag kväll.

Fiber gånger 3

Fiber nr 1. Alltid nr ett är fiberduken, odlarens bäste vän. Men nu har den gjort sitt för säsongen.Sista järnnatten passerades utan tillstymmelse till frostvitt på marken. Nattemperaturen i växthuset var 7.1 grader.
Äntligen sommar!

Fiber nr 2. Den optiska fiberkabeln är på plats efter lång väntan. Grävningen kan man se här, förresten.

Fiber nr 3 är av tuggbart slag. Knäckebröd och sånt.

Sallad och blomsterbönor

Det är dags för småväxterna att flytta hemifrån. Inne i växthuset står blomsterbönorna och väntar på utplacering i landet. Jag förodlar dem inomhus och lurar på det sättet harkranklarverna på ett skrovmål.

Sådde visserligen olika sorters sallad direkt i grönsakslandet men det går lite fortare till skördetid med en rivstart inomhus. En odlare ska ha tålamod, sägs det. Men jag gillar om det går undan.

Vallört på burk

Förra inlägget handlade om hur man kan fixa till nässelvatten - ett prima men stinkande gödningsmedel för växterna.
Tips kom snart om att man kan använda vallört på samma eller till och med bättre sätt. Fick erbjudande om några plantor från Kokospelle. Tackade förstås ja.

I förmiddags kom hon och levererade en hink med nyss uppgrävd vallört.

- Passa dig!, sa en annan arbetskamrat. Såna sprider sig så att man måste skyffla bort dem med traktor. Värre än kirskål.

Nu tror jag inte att något kan vara värre än just kirskål men jag har tagit det säkra före det osäkra och lönnplanterat vallörten på internationellt vatten. Gerillaodling i skogsbrynet.

På bilden står hinken på mitt skrivbord i väntan på hemtransport. Bladen slokade eländigt. Men om nu denna växt verkligen är värsta ogräset så får den bekänna färg på direkten! Jag förväntar mig att den står grön och grann på hemliga stället redan tidigt i morgon bitti.