3 minusgrader och en kall, rå dimma i morse.
Monsterkatten kunde åkt till katthimlen nu ikväll. Det kunde gått riktigt illa för den stackarn. En olycka händer lätt, minsann.
Katten möter mig ofta när jag kommer med bilen. Sitter på lagom avstånd när jag kör in i garaget och väntar alldeles stilla på mig. Sen springer han runt fötterna. Fram och tillbaka, stannar upp och springer fram ett stycke och tillbaka igen. När det är dagsljus går det bra. Idag gick det sämre. Det var kolsvart en bit på vägen in till huset. I händerna höll jag kassar från mataffären. Rätt tungt var det.
Plötsligt hör jag ett gällt, riktigt vidrigt kattskrik! Monstret illvrålar och jag överdriver knappt när jag säger att jag lättade säkert en halvmeter från marken.
Jag hade trampat på honom. Jag vet inte var. När vi kom i lampskenet från verandan gick katten som vanligt men glodde misstänksamt på mig. Undrar om han trodde jag skulle klämma till en gång till?
Bjöd honom fjäskeligen på grädde när vi kommit in och han verkar inte ha ont någonstans.
Otäckt var det. Räligt. Usch.
Kände att hjärtsnörpet var nära.
18 kommentarer:
Usch, där hade mitt hjärta troligtvis hoppat utanför kroppen. Fast som tur är låter det väl ofta värre än det är...
Hu!
Häftigt att ha en åldrad moder som läser bloggar! Min lärde sig bara sköta apparater som hon ville. Spis, tv, tvättmaskin gick - men se radion... den vågade hon inte röra. Och nu, när jag själv älskar tystnad, kan jag ana varför.
Men dator... nänä. Jag hade en ingift moster, som mina barn skröt med: vid 75 spelade hon rocklåtar på sin synth - och tittade på ishockey som den värsta fantast.
(Hon var pianist till professionen så det där med rocksynthen var väl bara överskottsenergi.)
Usch,vilken fruktansvärd upplevelse! Sånt gör ont i hjärtat på en. Det är tur att kattorna har många liv.
Varför ska dom springa runt benen på en sådär??? Tur att det gick väl för en båda!
Men vad är det för vitt otyg jag ser på marken???
Jag trodde du skulle skriva att du kört på katten, hemska tanke!
Ha ha ha jag skrattade så jag fick ont i magen och tårarna rann...vilken jäkla humor jag har va? men du beskriver det så himla kul så det bara dyker upp bilder framför mig...kan se hur du studsar upp i luften ha ha ha....
mossfolk: Otäckt som attan var det innan jag såg att kan kunde gå för egen maskin, kattskrället.
bloggblad: Och hon var inte sen att lära sig sms heller. Så nu skickar vi nästan dagligen . Det är roligt, tycker jag.
Förresten undrar jag lite hur det kommer at bli med oss på hemmet en gång i framtiden. Kommer vi att banka med käppen i golvet och ropa efter personalen när bredbandet inte fungerar, tro? Inte omöjligt alls.
billan: Ja, som tur är klarar de mycket. Men just den här katten har redan bränt av många liv...
åsa: Det där vita eländet kommer varje allhelgona. Det kommer som ett brev på posten. Flygposten ;)
sqz: Hemska tanke att köra på katten! Jag ryser.
maritha: Nu är vi kvitt ! Jag skrattade gott när du spräckte stortån.
Det var inte vackert gjort av mig men inlägget var förskräckligt roligt.
Aj, stakare men vad göra du såg ju inte, MB
mariaberg: Nej, jag såg ju inte det kolsvarta kattskrället där i mörkret. Men vad hemskt det var att göra honom illa när han bara ville vara vänlig och hälsa.
Stackars "satan" tur det slutade lyckligt. Känns armen bra? Agnetha.
agnetha: Det hade varit gräsligt både för katten och mig om jag trampat sönder honom. Armen mår prima. Ett litet fint blåmärke under döskalleplåstret :)
oojoj, dom är ena rackare på att vara överallt och ivägen dom små liven.
det räcker att man råkar snudda svansen med tån för att framkalla ett illvrål och sura blickar resten av dagen.
johanna: Den katten kommer att fälla ikull mig endera dagen eller göra så jag störtar i trappan. En omöjlig katt att springa ivägen. Men bästa råttjägaren i trakten. Det uppväger mycket.
Skicka en kommentar