Det är inte så stort som det låter. Potatisupptagningen innebär att jag gräver upp de sista stånden som finns kvar i landet.
Sorten jag odlat den här sommaren heter Amandine och har beteckningen fransk mandelpotatis, delikatesspotatis.
Och hur var den då?
Formen är precis som en ordinär mandelpotatis. Kokar inte sönder alls lika lätt som vanliga mandelpotatisar. Färgen gul och fin. Smaken god och konsistensen fast.
En riktigt god potatis.
Nackdelen hos sorten är att skörden inte är speciellt riklig. Vill man ha många potatisar ska man välja en annan sort.
Potatisupptagningen blir söndagens enda trädgårdsarbete.
Nån måtta får det vara.
6 kommentarer:
Mandelpotatis är väldigt gott.
"Nån måtta får det vara" - precis så känner jag med, tänker inte göra så många knop idag.
Lena: Med stigande ålder har jag insett att lust och nytta måste balanseras. Inget får slå ut det andra.
Den här potatissorten var en trivsam bekantskap men nästa år blir det någon ny. Jag är en ombytlig potatispartner ;)
En av mina favoritpotatisar, ganska tjocka skivor, råstekt i smör:)
billan: Åhhh - råstekt. I smör.
Sen blir det inte bättre.
Amandine-potatisen blev en verkligen positiv överraskning för mig i fjol! Jag tyckte att den var helt ljuvligt god och nu säljer vi rätt bra av den .., nåja, förpackad i nån slags plastpåse och inte alls så billig som vår ordinarie potatis från lokal odlare, men ändå ..
En fin potatis är det.
(Jag tror inte att den är släkt med mandelpotatisen .. har för mig att jag googlade för att kunna svara en kund.)
elisabeth: Kunderna har ju alltid rätt och den är verkligen god. Förstår att ni säljer av den. Den kallas fransk mandelpotatis men för det behöver de ju inte vara släkt. Du har säkert alldeles rätt.
Allt som sägs är verkligen inte sant. Men bra att du talade om så att både kunder och jag vet!
Och när man tänker efter så är det ju inte många sjömän i sjömansbiffen heller.
Skicka en kommentar